-2,5 kg på 1 vecka!!! Yiehoooo...GI grejset verkar funka, trots lite slarv pga vinintag samt att jag ätit majs fast man tydligen inte får. Perra gick ned 3,5 kg och slog mig tyvärr, han drack dock inget vin med väl smällde han i sig två stycken chokladkakor med 70%kakao (vilket dock är den bästa chokladen för bantare). Vi fortsätter med GI:andet och jag rapporterar nästa måndag om framsteg eller bakslag.

I torsdags tog Nelly sina första trevande steg. Hon såg ut som Bambi på hal is den lilla raringen, jag hoppas hon hinner lätra sig gå ok innan dagisstarten. Själv började jag jobba igår, oväntat roligt faktiskt..dagen bara rusade förbi. Vuxna människor är rätt roligt att umgås med, äntligen får jag svar då jag säger något.

Nu har mitt och Perras nya liv börjat! Vi skall inom en snar framtid bli en av de där glada människorna i tidningarna som håller ut sina byxor framtill och glatt visar att det får plats en mska till där i de gamla plaggen. Perras ångest började under min graviditet då han i en broschyr på gynmottagningens vänterum konstaterade att han led av fetma vilket han förfärat basunerade ut inför den chockade receptionisten. Under graviditeten gick jag upp ca 1miljard kilon och naturligtvis drabbades jag inte av det berömda viktraset som påstås komma vid amning (kanske för att jag inte ammade) Nu skall jag snart tillbaka till jobbet, känns lagom spännande att återvända tjock, hålögd av sömnbrist samt att jag inte haft tid att klippa mig på 10månader. Jag är ingen reklampelare för moderskapet som Charlotte Perelli direkt. Jag fick alltså nog men inser att utan att få Perra med mig är det kört, kan inte stå och göra mysiga middagar åt honom och sedan slå mig ned med ett salladsblad och låtsas vara tillfreds med tillvaron. Perra är inte typen för någon flygvärdinnediet eller Nutrilettslukande, dessa tillåter inte bearnaisesås så GI metoden var det enda som han ansåg att han kunde leva med. Vi började igår och än sålänge går det bra, jag är inte alltför insatt i metoden men innan jag hinner läsa på så utesluter vi genast vittmjöl, socker, pasta, bröd, potatis och ris.Problemet är väl att det verkar bli dyrt, skall Perra äta sig mätt på kött får vi börja med egen kreatursuppfödning. Vi får se hur det går, på söndag skall första veckan utvärderas och jag skall redovisa viktminskning..alt fasansfullt..kanske ökning. Funkar inte detta tar jag till Nutrilettkur med eller utan Perra för nu skall kilona bort. Jag vill också vara glad i stora byxor.

En bra sak med Noppe är dock att han är mycket intresserad när Nelly har bakat en kaka i blöjan. Då går han bakom och sniffar så då vet jag att det är dax att byta. Hundar är bajsmagneter.

Imorgon drar vi till västkusten för att suga det sista ur sommaren, hoppas på ett sista dopp i havet. Vi skall även på kräftskiva i Kungshamn. Som alla vet så är snaps och medföljande bakfylla en vidrig kombination med en morgonpigg Nelly kl05.00 så hon får bo hos farmor och farfar. Vi har aldrig lämnat henne så länge så jag är lite nervös för hur det skall gå. Mitt sug på att få sova mer än 3 timmar i sträck övervinner dock alla farhågor. Vi är ju mopsvakter denna vecka så Noppe får följa med ned till kusten, men gud nåde honom om han väcker mig innan 09.00, då blir han svanslös på 3 röda sekunder. Just nu har jag ett väldigt jobb här med en aktiv Nelly och en aktiv och svartsjuk mops. Så fort jag grejar med eller matar Nelly skall Noppe klämma sig emellan..så liten och så sotis, nu vet jag hur det är att vara tvåbarnsmor.flås

Har kommit hem från besök hos mamma i Gävle där vi tillbringade några trevliga dar med bad i havet, besök på Furuviksparken samt middagar på baksidan i sällskap med ca 15000000 getingar. Nelly lärde sig stå utan stöd under vistelsen där och nu övar hon ständigt..många fall på blöjan blir det. Vi besökte som sagt Furuviksparken, där hade jag inte varit sedan jag var 10-12 år. Jag minns att ett besök där var en av sommarens höjdpunkter. Natten innan man skulle till Furuvik kunde jag knappt sova av förväntan, parken hade ju allt. De hade massor av djur, sockervadd, lotterier och åkattraktioner. Eftersom vi förmodligen bara åkte dit när det var sol så är det just alltid soligt och hett i mina minnen. Vi hade med oss fika som vi åt på klipporna vid havet efter att ha sett björnar, lodjur och apor. Efter fikat var det dags för åkattraktionerna, när man närmade sig den delen av parken hörde man alltid gnisslet av bergodalbanan av trä...vagnar som gnisslade fram och barn som skrek i förtjusning. Denna del av resan var inte mammas favorit, hon satt alltid på en bänk och tittade på klockan då hon är höjd och åkrädd. Vi åkte dessto mer och när vi avverkat de karuseller vi ville väntade lotterierna. Jag tog alltid vinst varje gång då jag hatar att förlora, många rosa pantrar och snobben i plast blev det. Furuvik var helt enkelt det ultimata paradiset.

Eftersom Furuvik var detta Nirvana av djur och karuseller så var ju varje barns dröm naturligtvis att få vara en heldag där och åka hur mycket man ville. När jag var runt 10år så skulle den drömmen besannas. Min styvfars företag Sandvik skulle ha en dag för alla anställda där och man skulle få åka allt gratis. Jag och min bror trodde vi hade hamnat i himmelen när vi hörde det..i veckor längtade vi..jag kände smaken av sockervadd i munnen och solen som brände mot grusgångarna, lukten av elefantbajs och apornas skrän. När dagen D grydde hände det som inte fick ske, det regnade. Inte något förlåtande lite duggregn utan himmlensportar hade öppnats, ett grått ogenomträngligt täcke av vatten. Mamma sa genast att vi inte kunde åka vilket naturligtvis utlöste ett raseri och tårutbrott hos mig och min bror så familjen enades om att vi skulle göra ett försök. När vi kom fram var dock katastrofen ett faktum, det öste ner och vi var kalla och blöta på en minut, inte en apa eller elefant i sikte. Jag och Rickrad rusade ändå in bland åkattraktionerna men de stod stilla pga det kraftiga skyfallet.Vi fick återvända hem, det kändes som jorden gick under. Mitt himmelrike så nära, som att stå i Sahara och se ett vattenglas hällas ut en meter framför dina fötter. Jag var otröstlig och mammas försök med att -vi åker hit igen hjälpte knappast. Då skulle vi inte få åka allt vi ville och kunde pga av kostnaden. Furuvik var alltså den stora drömmen när man var liten.

Nu när jag har Nelly skulle jag då visa henne detta underverk men det är som ett engelskt ordspråk säger: "You can never go back home again". Parken var inte som jag mindes, björnarna var borta och ersatta av en grillplats, även elefanterna var borta samt den gamla träbergodalbanan och mycket annat. Parken har förvisso blivit mindre i storlek men även magin var borta. Visst var det kul med lite apor och några ormar i glasmontrar men det var inte som förr, inte ens vädret som i mina minnen (oftast då) var soligt var sig likt..det var skyar och lite höstvindar som blåste. Nelly hade inte i denna ålder så stort utbyte av resan heller, hon blev dock några plastormar från souvenirshoppen rikare. Nelly får väl skapa sig sina egna små paradis så småning om..men i den takt som världen verkar krympa blir det väl Disneyworld i Florida som får hennes blod att pumpa snabbare.

Jag hör ofta föräldrar säga att de fortsätter att leva som de gjort innan de fick barn och :-Åhh..ja det går så bra att ha med X överallt minsann. Har jag och Perra dragit en nitlott med Nellys humör? Eller gör vi något fundamentalt fel? Satt Gud där uppe innan han skickade ned henne och snurrade på ett stort humörhjul för alla bebisar?Det fanns en ruta av 100 som var markerad "ofta rasande" och...surrrr...knäpp. Där hamnade Nellys pinne. Att gå ut på resturang med Nelly är som att spela ryskroulette..båda gångerna vi var ute i Strömstad förlorade vi.

Plats: Resturang Pråmen i Strömstad kl 17.05
Skådespelare: Henny, Perra, Magnus, Jenny och Nelly
Statister: Många gäster ofta med snälla tysta barn samt serveringspersonal och en o annan mås

Scen 1 ca:17.05
Henny:-Åhh..vilket bra bord med utsikt över hamnen
Perra:-Finns det öl och bearnaise?
Nelly: -Gurgel

Scen 2 ca 17.10
Servitris: Vill barnet ha egen mat och tallrik?
Föräldrarna:-Nej, det är bäst att låta bli annars får vi betala porslinet
Nelly:-gahh..ehh..

Maten beställs..lax och entrecote

Scen 3 ca 17.20
Nelly:- gahh..EHHHH..kink..kink
Perra:-Titta Nelly..pappas snusdosa..åh..va roligt
Henny:-Hoppas maten kommer snart så vi kan sticka åt henne en pommes

Scen 4 ca 17.21
Nelly:- GAHHHH..EIHHHH..BHUHUUU
Jenny:- Nelly..titta min tomma tablettask..titta mitt armband

Scen 4 ca 17.23
Nelly:- BRÖÖÖÖLLL
Magnus, Jenny och Perra:- TITTA NELLY..en påse, en servett, ett ölglas..dobiiidobiii doo..tituuuuuttt
Henny:-Var i helvete är maten

Scen 5 ca 17.24 varvid mat anländer
Alla:-Smasksmask ..panik..skynda..smasksmask(det går snabbare att svälja kött helt än att tugga)
Nelly:-Smask..bhuhu..smask..bhuuu

Scen 6 ca 17.29

Nelly slänger all sin mat på golvet
Nelly:-Bhu..uÄÄÄÄÄÄ...ÄÄÄÄÄÄ
Alla:-Gullegulle..titta en bit gurka, pommes..titta en bit fisk
Nelly:-BÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄ!!!
Perra:-Skall vi ha en öl till?
Henny:-Det kan du fetglömma..notan tack
Nelly:-BRÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖLLLLLLLLLLLLLLLLLLL!!!!!!!!!!!!!!!!!

Scen 7 ca 17.32
Magnus:- Var tusan är servitrisen med notan?
Nelly:-BröööööööÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖLLLLLLLLLLLLLLLLLL!!!
Henny..svettas
Perra:- Nelly sluta..pappa säger åt dig..titta måsen
Nelly:- BRRRRÖÖÖRRRÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖLLLLLLLL!!!

Slutscen 17.33 (dramatisk musik i bakgrunden)
Perra får i all hast lämna Pråmen med en skrikandes Nelly hängades på armen till alla andra gästers lättnad. Kvar sitter en svettig trio i väntan på den eviga notan. 400kr för mig och Perra för mindre än en halvtimmes otuggad mat, som hittat. Den betalas och samtliga droppar av båten, fortfarande med sista biten entrecote i munnen.

RIDÅ

Nuförtiden blir jag inte retad av griniga ungar på uteställen som jag blev tidigare utan känner en härlig samhörighet med föräldrarna. Jag vet hur det är att svälja en laxfilé på 1 sek. Sen kan det väl vara så de som säger att deras ungar går att ha med överallt inte berättar hur länge de stannar...Nelly går också ha med överallt...i 15min.

Vi är hemma igen efter 2 veckor i husvagn i Strömstad. Vädret har varit helt kanon och jag är brunare än någonsin, till och med Perra skiftar lite mer i brunskärt..inte grisskärt längre. Nelly gillade dock inte att sova i husvagnen så nu när jag kom hem så fick jag semester genom att hon sov..så att jag också kunde sova. Havsluften måste ha gjort henne gott då hon på dessa dagar lärt sig att ställa sig upp så nu står hon med stöd samt kan gå med sin Mickivagn. 2 tänder passade också på att göra entré i husvagnen så nu är de 5st totalt. Vi har badat, solat och shoppat, jag fick äntligen köpa blöjhinken Sangenic. Perra har dragit på inköpet och hela tiden sagt senare, Nellys bajsblöjor i 30grader värme fick honom att tänka om...bättre sent än aldrig. Vi fick besök av Magnus och Jenny som kom ner några dagar och sov i förtältet, efter att blivit väckta i 3 dagar i sträck av Nelly kl 06.30 for de dock hem. Längre redogörelse av händelser i Strömstad kommer senare för nu måste jag laga lite fisk till lunch här. Ha det gott alla så länge.