Att packa...
Jag vabbar idag igen och tur är väl det då detta med packning inför resan nu måste bli av. Det var så mycket lättare när man inte hade barn. För det första reste jag relativt lätt (ok det var väl mer högklackat och locktänger som gällde då) bara mina egna saker, sedan såg jag fram meot en drink och bok på planet. Några timmars softande helt enkelt. Nu är saker annorlunda med barn....
Först och främst finns inget utrymmer för spontanitet utan jag har packat med rumpsalva, blöjor, kylbalsam,diareemedicin, plåster, flytande alvedon, vätskeersättning, två olika bamsesolskydd samt hundra saker till så som blöjor, välling och dvdfilmer. Nej, de har inte barn i egypten så det går inte att köpa där.
Nu har jag packat hälften och det återstår några centimeter plats i ena hörnet...lycka till!
sedan är det ju det där med att hitta det man ska packa också. Det är ju inte så att sommarkläderna hänger framme direkt så jag har letat ihjäl mig idag efter både det ena och det andra. Framför allt fattas en sandal
Endast EN sandal!!!!
Vart kan den ha tagit vägen? Jag blir tokig och det finns ingen tid nu att shoppa nya, dessutom kanske den som finns inte ens passar då ungars fötter växer fort. Gahhh...Jag får ägna resten av kvällen att plocka isär hemmet i jakten på den försvunna sandalen.
Sedan till det andra bekymret med resan. FLYGNINGEN! Det är som sagt inte som att flyga ensam när man flyger med två små barn. Caesar har inte fyllt två och får således ingen egen stol, han är då hänvisad till mitt knä. Han ska alltså sitta still där i 5 1/2 timme?! Jag har världens ångest redan. När vi flög till spanien i augusti så gick det ju inte alls bra utan han fick världens raseriutbrott av att vara inklämd i 3 timmar. Nu är alltså resan nästan den dubbla..Jag måste verkligen hitta ett inre "happy place" för att fixa detta. Förra gången kändes det som att flygningen var så hemsk att inga 14 dar i solen i världen kunde uppväga traumat. Jag älskar ju att resa och gör det flera gånger per år och tänker inte låta detta hindra mig, och han blir ju äldre snabbt (pust) men nog skulle jag behöva en burk valium alltid .
Först och främst finns inget utrymmer för spontanitet utan jag har packat med rumpsalva, blöjor, kylbalsam,diareemedicin, plåster, flytande alvedon, vätskeersättning, två olika bamsesolskydd samt hundra saker till så som blöjor, välling och dvdfilmer. Nej, de har inte barn i egypten så det går inte att köpa där.
Nu har jag packat hälften och det återstår några centimeter plats i ena hörnet...lycka till!
sedan är det ju det där med att hitta det man ska packa också. Det är ju inte så att sommarkläderna hänger framme direkt så jag har letat ihjäl mig idag efter både det ena och det andra. Framför allt fattas en sandal
Endast EN sandal!!!!
Vart kan den ha tagit vägen? Jag blir tokig och det finns ingen tid nu att shoppa nya, dessutom kanske den som finns inte ens passar då ungars fötter växer fort. Gahhh...Jag får ägna resten av kvällen att plocka isär hemmet i jakten på den försvunna sandalen.
Sedan till det andra bekymret med resan. FLYGNINGEN! Det är som sagt inte som att flyga ensam när man flyger med två små barn. Caesar har inte fyllt två och får således ingen egen stol, han är då hänvisad till mitt knä. Han ska alltså sitta still där i 5 1/2 timme?! Jag har världens ångest redan. När vi flög till spanien i augusti så gick det ju inte alls bra utan han fick världens raseriutbrott av att vara inklämd i 3 timmar. Nu är alltså resan nästan den dubbla..Jag måste verkligen hitta ett inre "happy place" för att fixa detta. Förra gången kändes det som att flygningen var så hemsk att inga 14 dar i solen i världen kunde uppväga traumat. Jag älskar ju att resa och gör det flera gånger per år och tänker inte låta detta hindra mig, och han blir ju äldre snabbt (pust) men nog skulle jag behöva en burk valium alltid .
Kommentarer
Trackback