Lilla Örebro



Jag var på Lilla Örebro med min grupp igår(ja, bilderna är usla..min mobilkamera suger). Det var verkligen jättetrevligt och vi åt trerätters och drack vin (läs mycket vin). Maten var superbra, jag hade inte varit är tidigare men jag lär komma tillbaka. Notan slutade på 6500kr vilket ändå var bra tycker jag med 13 pers i mat och vin. Det dracks även hallonmojitos men tyvärr får vi ju inte dricka sprit på företagets bekostnad så det fick bli ur egen ficka.

Jag hade i åtanke hela kvällen att det måste vara lugnt eftersom jag ikväll ska till Mille på en rejäl lägenhetsfest. Jag ska först till min kompis Nina och förmysa lite och sedan till festen vid 18. Det ryktas om 16 personer i en etta. Får återkomma med rapport (om jag överlever) Det är så jäkla sällan jag går på sådana fester nu förtiden så jag är upprymd som en 18åring. Lider dock av sviterna sedan igår, jag är inte 18 och kommer inte undan med att röka och dricka i mängder samt att inte sova. Känner mig överkörd idag så jag måste försöka ladda om.

Usch..en annan sak..min värsta mardröm höll på att infrias. Dagis ringde igår och sa att Caesar spytt. Jag blev livrädd och gråtfärdig i vanlig ordning. Perra fick åka och hämta dem för jag hade lovat gruppen att gå ut som sagt samt att jag har sjukt mycket att göra på jobbet just nu..och jag älskar att vara där dessutom. Hur om helst gav jag order om alcogel och klorin osv men fick luren i örat av Perra..han tycker jag är hysterisk. Vill ju bara att vi andra skulle slippa skiten, ingen av oss har tid att vara hemma och spy. Caesar har ju spytt för allting sedan han var liten så jag hoppades att det var ett sådant tillfälle och det verkar det onekligen varit för han lekte hemma hela dagen  och sedan har det varit lugnt. Tur för jag såg framför mig att umgås med toalettstolen istället för mina kollegor ikväll, då hade jag nog börjat att gråta över mitt liv och dess misär.

När jag fick åka hem tidigare  igår än alla andra bara för att jag skulle ta den där förbannade bussen ut på landet fattade jag iallafall ett beslut. Huset ska säljas och jag ska in till stan. Anmälde mig till två lägenheter nu på morgonen för att se hur långt mina poäng räcker, jag vill inte bo i skitområden men jag tror 9års kö räcker till en bra lägenhet i rätt område. Bara tanken på hussälj gör mig matt dock...hur ska jag orka? Att styla och ha visningar är det värsta jag vet, samtidigt som man ska jobba och ta hand om allt annat. Jag har lust att bara gå och lämna allt...men det kan jag ju inte..jag är ju inte 18 som sagt.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback