Imorgon åker vi till Strömstad så jag får pausa bloggandet några dagar. Hoppas alla där ute får det lika skönt som vi ska ha det. I´ll be back!

Nu har det hänt!!!! Nelly måste varit inne och smygläst bloggen och insett hur mycket ett litet mamma betyder för igår sa hon mamma för första gången. Jag blev alldeles till mig och dansade och tjoade och sa att hon var världens duktigaste..sen sa hon mamma x antal ggr och varje gång fick hon samma överexalterade bemötande av mig så jag hoppas hon fattar galoppen nu. Lycka

Jag samlade en del poäng under unga år tror jag..ehrmm.....nu borde jag oxo få frikyrkligvarning precis som syrran Stina. Känns lite orättvist  med varningsflagg då grupp 4 är helt ok samt att
 hela 23% av alla tjejer ligger i denna grupp.

Ditt Fultal är: 240 Du tillhör Fultalsgrupp 5 Ditt Fultal är över Socialstyrelsens rekommenderationer.

Analys:

Du befinner dig i en farlig situation.

I det intervall du hamnat i har ditt fula leverne ännu inte tagit över och du prioriterar fortfarande behov, såsom hunger och sömn, högre än sexuell stimulans.

Var dock på din vakt!

Du står på tröskeln till ett svårare sexuellt missbruk. Vid fortsatt höjning av ditt fultal finns risk för att Maslows behovstrappa vänds på sin ände och ditt liv slutar i sömnbrist och självsvält till tonerna av dansband och Ibiza-disco.

Vårt råd till individer i denna situation är följande: Be kvinnor/män i din närhet använda pösiga, vita sloggitrosor. Använd själv vita, pösiga sloggitrosor.

Är du kille bör du dessutom sluta äta ägg och annan proteinrik mat samt placera en bild av Birgitta Dahl på nattygsbordet. Om inte dessa åtgärder hämmar din sexuella lust bör du låta kastrera dig eller i alla fall hoppa från hög höjd ner på ett trappräcke. Andra har svarat...

19%   totalt tillhör denna grupp.
23%   av tjejerna tillhör denna grupp.
17%   av killarna tillhör denna grupp.
Medelåldern i denna grupp är  31 år

Ungfär 2 ggr per år drömmer jag om min första kärlek. Den höll i sig från klass 6-8 (då jag flyttade från Gävle till Katrineholm) men minnet av den lever kvar. Somliga säger nog att man inte kan vara riktigt kär i den åldern, men jag tror att de har fel. Snarare i den åldern så har man inget annat att bekymra sig om att känslorna blir ännu mer intensiva, det blir allt man lever för.

Tobias hette han och gick i min klass, blont rufsigt hår, blåa ögon och fräknar på näsan. Nu ska man inte luras att tro att jag bara gick på hans fördelaktiga yttre utan han var dessutom fruktanvärt rolig. Vi hade exakt samma humor och han fick mig alltid att skratta. Detta lade nog grunden till min åsikt om att humor är en av de viktigaste stöttestenarna i ett förhållande, kan man inte skratta ihop kan man lika gärna lägga ned. Under åren har jag varit tillsammans med en och annan kille bara pga av det yttre, snygga men ack så tråkiga, slöseri med tid. Mitt goda råd till dig Nelly i framtiden är att tänka på att livet blir mycket enklare att leva om man har någon att skratta med.

Tillbaka då till underbarnet Tobias. Vad jag trånade, jag skrev till och med mitt namn ihop med hans efternamn så att det skulle se bra ut om vi gifte oss..Henny Ericsson (eller Eriksson, på denna punkt sviker mitt minne). Till sak hör att jag under kanske 3 dar i 6:an var ihop med hans bästa vän Fredrik och jag antar att det inte är den bästa idén om man är kär i någon.

Fredrik, Tobias och jag samt min vän Lotta hade en liten "humor ensemble" där vi varje vecka repeterade in bejublade pjäser inför fredagens "roliga timmen". Jag levde för dessa stunder då jag fick vara nära Tobbe. Jag tror aldrig att han insåg att jag var kär i honom och jag har en stark känsla av att det nog inte hade spelat någon roll för honom. När vi flyttade till Katrineholm efter 8:an så insåg jag att jag nog aldrig mer skulle träffa honom, mitt hjärta var krossat och den sommaren innan 9:an måste varit den olyckligaste i mitt liv. I den åldern är det nog svårare att inse att ett krossat hjärta läker, även om det gör lika ont idag med obesvarad kärlek har jag nu den vuxna människans insikt att saker och ting faktiskt kommer att bli bättre. Såklart överlevde jag men under hela 9:an hälsade jag ofta till honom genom min kompis Erica som gick kvar i klassen.

När jag 3år senare var i Gävle för att hälsa på morfar bestämde jag mig för att söka upp Tobias. Jag slog ivrigt i telefonkatalogen men han bodde säkerligen fortfarande hemma och jag mindes inte hans föräldrars namn, inte heller hittade jag någon Ericsson på den adressen längre och att ringa till alla Ericsson i Gävle var det inte tal om naturligtvis. Det var kanske lika bra, vad skulle jag ha sagt egentligen? -Hej, kommer du ihåg mig? Henny..som var kär i dig i 8:an...ehhh..hmm..nej. 2ggr per år återser jag dock honom i drömmarna och han är lika söt som han var då. Nuförtiden undrar jag mest vart livet fört honom och jag hoppas att han har det bra.

Hans vän Fredrik (mitt ex, haha) vet jag precis vart han är. Han är krönikör i Föräldrar och Barn tidningen där han skriver om sitt pappaliv med sambo i Gävle. Han är visst lärare nu, varje gång jag läser tidningen får jag minnen från skoltiden. Rent teoretiskt sett skulle jag kunna maila Fredrik vars email finns i Föräldrar och Barn tidningen och fråga vad det blev av Tobias men det vore ju sinnesjukt, och det finns naturligtvis risk för besvikelser. Lika bra att bevara bilden av min Tobias som jag har från den tiden, pojken med de blåaste, vackraste ögonen i Gävle.

Man ska ju lista saker så nu när Perra har gått och hälsat på sin bror med Nelly i släptåg får jag någon minut själv. Tar samma lista som Ninak har i sin blogg, den var så skojs.
DAGENS:
klädsel: blåa jeans,rosa linne, inga smycken förutom förlovningsringen då Nelly hänger sig i dem
frisyr: svans
låt: Crazy med Gnarls Barkley
tv: Klockan är ju inte så mycket så jag har bara sett nyheterna imorse samt ett gammalt reprisavsnitt av Fab5
vill ha: Nya byxor
sjuka: Ingen som jag känner.
tråkigaste: Mitt VISA kort fungerade inte på Lidl idag så med full kundvagn fick jag stå och skämmas till Perra kom efter 20min och betalade
roligaste: Att vi faktiskt åker till västkusten snart och att Perras semester började idag

SENASTE PERSON SOM:
sov i din säng: Me
såg dig gråta: Perra
fick dig att gråta: Hmm..när jag och Perra bråkade men det var ett tag sedan
fick dig att börja skratta: Nelly när hon idag fick syn på en katt i sin pekbok, skrek av glädje och pussade bilden
du gick på bio med: Perra men det var sjukt nog innan Nelly kom
du gick på stan med:Nelly och Perra (oj vilken variation på mitt privatliv)
skickade ett e-mail till dig: Min syster Stina (förutom all spam)
skickade ett sms till dig: Mamma

HAR DU NÅGONSIN:
sagt "Jag Älskar Dig" till en pojkvän och menat det: Ja
bråkat med ditt husdjur: Ja, senast i natt då Kissen Vincent skulle jama och bli klappad 04.00. Då fick han respass ut.
drömt något helt galet och så har det hänt dig nästa dag: Nej, turligt nog inte..i natt drömde jag om en okänd mördare..fast dagen är ju inte slut.

HAR DU NÅGONSIN VARIT I:
Norge: Nej
Danmark: Ja
Finland: Japp..i minus 25 grader
Island: Ja, mellan landat massor av gånger där
USA: Nej men innan jag dör
Tyskland: Japp
Frankrike: Ja
Spanien: Ja
Italien: Nej, men vill till Rom..alla vägar skall ju bära dit enligt ordspråket
Kroatien: Nej
Grekland : Ja, förlovade mig med ex på Kreta
Österrike: Nej
Schweiz : Nej
Thailand: Nej men ska,det ska jag se till
Kanada: Ja, bott i ett år
Brasilien: Nej
Belgien: Ja

EXTRA STUFF:
Vad är du mest rädd för: Att något ska hända min familj
Vart vill du gifta dig: I kyrkan, storslaget..rosor, vit bil, pärlor, glitter..RUBBET!
Vem hatar du verkligen: Hatar vet jag inte..men starkt ogillande av ngra
Varit kär: Javisst
Har du ett jobb: Ja, gruppchef på SITEL
Gillar du att ha folk omkring dig: Ja men gillar också vara ensam, det får man som förälder ge upp till en viss del
Är du ett hälsofreak: Nej men skulle vilja vara
Är du ensam nu: Ja
Låtar som fastnar i ditt huvud ofta: My hump eller vad den heter med Black Eyed Peas. Perra sjunger och dansar till den när ngt bra händer honom

FAVORIT:
Rum i huset: Sovrummet för sömn får jag förlite
Typ av musik: Mycket blandat..det mesta på listorna. När jag börjar tänka att Trackslistan är bonka bonka kan jag hälsa hem.
Parfym: Jean Paul Gaultier
Månad: Juli
Mat: Grillat
Dricka: Vitt vin
Godis: Choklad och skumbananer
Tidning: Mama
Film: Svårt..men Dirty Dancing har jag sett flest gånger av alla filmer
Skådis: Mikael Persbrandt
Djur: Hund

DE SENASTE 24 TIMMARNA, HAR DU:
Gråtit: Nej
Köpt någonting: Åhh ja..bikini, Polarn och Pyretkläder, mat på Lidl, inflyttningspresent till Magnus och Jenny
Varit sjuk: Nej
Sjungit: Ja, Trollmor och Imse Vimse för Nelly
Sagt "Jag Älskar Dig": 1 ggr till Perra 50ggr till Nelly
Velat säga till någon eller några att du älskar dem: Mina systrar och mamma..och brorsan då men vi hörs så sällan
Träffat någon ny: Nej det blir så jobbigt att bryta förlovning och sälja huset
Saknat någon: Min syster Stina (love u)

Kramat någon: Ja, på stan idag träffade jag Anna som skall ha en bebbe i nov så hon fick grattiskram
Kissed someone: Ja sambon o Nelly
Ätit: Macka, banan,persika,en hamburgare (nya superman hamburgaren på BK, tog pommes men lämnade dem)och två koppar kaffe. Snart ska vi äta räkor och kolla på nya favvoserien Rome

Som förälder lär man sig snabbt att barnet när det befinner sig i ett annat rum gärna får babbla och bubbla eller till och med gnälla, det är när det blir tyst som det  är fara å färde. Nelly är precis som alla andra barn när det gäller detta, trots att hon bara är 10mån verkar hon veta vad som är kul för henne men kanske inte fullt lika lustigt i hennes mammas ögon. Detta innebär att när man gör något man inte får så är det bäst att vara tyst som en mus. För att belysa detta räcker det med att ta ett exempel från de senaste 24 timmarna. Igår skulle jag planetera om petunior på baksidan och jag satte Nelly i gräset så hon kunde beundra sin mammas hårda arbete. Hon gurglade på och bet i sina leksaker som jag pedagogiskt lagt omkring henne. Jag gjorde färdigt två krukor och vände ryggen till för att ge mig på den nya säcken av planetringsjord. Efter nån minut inser jag att det är tyst bakom mig, börjar genast ana oråd och mycket riktigt. När jag vänder mig om sitter Nelly med munnen full av mina nyplanterade vita petunior som hon slitit upp och stoppat i gapet.

Nu är det inte bara tystnad som är en varningssignal utan även överentusiastiskt fnittrande. Detta ljud utbringar Nelly när hon för 1000ggr under en dag kryper mot dvdspelaren för att med flottiga fingrar trycka på alla knappar, mycket väl medveten om vad mamma tycker om detta. Senast för 30min hördes detta fnitter från vardagsrummet medans jag var i köket och gjorde välling. Nelly var röd i rumpan imorse så hon fick sitta naken på golvet, ätandes ett päron medans jag gjorde välling. Hon gnällde lite när jag gick iväg till köket men verkade ändå vara upptagen med päronet så jag passade på att i köket läsa 2 rader av min vän Ninas nya inlägg på sin blogg...längre än så hann jag inte. Från vardagsrummet ljöd denna varningssignal till fnitter. Jag rusar in och på golvet sitter Nelly, hon har gjort en plaskdamm av eget kiss på parketten där hon dessutom doppar sitt päron, ljudligt smaskande och fnissande...sen undrar Perra hur vi får tiden att gå på dagarna.

Att ha och vänta barn handlar mycket om att vänta, ge sig till tåls. Jag besitter tyvärr inte särskilt mycket tålamod. Jag njöt inte utav graviditeten utan tyckte det var en förfärlig transportsträcka. Vad är det folk njuter av? Tung som en mindre val, svårt att andas, kissnödig 4ggr per natt, inte kunna njuta av ett glas vin, konstant hungrig, svettig som en maratonlöpare osv. Nej, ut skulle hon..fort som tusan. När sedan förlossningen varade i 28 timmar bestående av självmordssmärtor, gråt och tandagnisslan var verkligen måttet rågat, det var bäst att Nelly var värt allt besvär. Under graviditeten tänkte jag ofta på att alla vemödor måste vara värt det så fort ens lilla teling tittar på en med ett leende och säger de mest efterlängtade orden i världen: MAMMA!

Sagt och gjort, såfort Nelly hade plågats ut så satte jag igång "du ska bli först i sverige i sådan liten ålder att säga mammaskolan". Allt jag företog mig föregicks av ett mamma: -Titta Nelly, mamma gör välling osv. Efter några veckor släppte jag lite på det där och tänkte att Nelly är en sådant begåvat barn att hon kommer fatta det där snabbt ändå. Jag vidhöll dock att alltid hålla fram händerna och säga: -Kom till mamma när jag tog upp henne ur sängen. Nelly visade sig vara mycket motorisktbegåvad och höll snart fram armarna för att bli upplyft. Sedan februari har vi också vinkat hejhej och det satt mycket riktigt efter ett tag det också.

När det var dax för det första ordet för nån månad sedan trodde jag ändå att det skulle bli mamma, jag har ju ändå bytt bajsblöjer, matat, blivid nedkissad m.m under dessa månader så Nelly borde känna någon slags tacksamhet och återgälda detta. Första ordet blev dock hej. Jag accepterade detta då det är ett kort och lätt litet ord och det har vi trots allt också tjatat. När nästa ord sedan blev kss för kisse Vincent blev jag lite nedslagen dock. Bägaren rann över på midsommar då Nelly hade bestämt sig för att förstöra mamma och pappas midsommar genom att vara vaken och på dåligt humör i 10 timmar i sträck. Vi var hemma hos bekanta och mitt under ett av hennes och mina slagsmål om att hon minsann enligt mig skulle ligga på den framställda madrassen, och minsann INTE enligt henne så bölar hon ljudligt: -PAAAPPPAAA!!!
Gahhh...det ulitamata nederlaget. Det har varit en intern föräldratävlan mellan mig och Perra om hon skulle säga mamma eller pappa först. Alla medel har varit tillåtna och Perra har försökt döpa om mig till det ena och det andra framför Nelly så hon skall bli förvirrad. Jag å min sida har ju haft tiden med henne, massor av tillfällen att öva. Jag läste någonstans att småbarn lättare lär sig ord om de ser hur förälderns läppar rör sig när ordet bildas. Uppmuntrad av detta stack jag då och då fram mitt huvud intill Nellys och med överdrivna läpprörelser och len röst upprepade jag ordet MAAAAAMMMMMAAA ca 143ggr. Nelly tittade dock på mig som om jag var sinnesjuk och återgick till sitt gnagande på en eller annan leksak. Någon vecka innan midsommar påstod Perra faktiskt att hon sagt pappa men jag trodde honom naturligtvis inte. Nu var slaget så gott som förlorat. Igår beslöt jag mig för att lägga ner mamma ett tag och satt mest på skoj i 10min och gav henne saker och sa tack tack. Tror ni inte ungen säger tacktack efter 10min, sedan sa hon tack tack hela kvällen, lite tröst var att nu var kisse Vincent nedgraderad till tack tack han också. Jag har dock kommit på vad felet är, Nelly är ju lite lurig, smartare än vad man tror. För att inte göra sin pappa ledsen så är jag säker på att hennes första ord Hej är ett kodord för mamma...så nu är jag en stolt Hej, och ingen kan vara lyckligare än jag.

UppTRISSade förväntningar.
Både när jag var liten och nu i vuxen ålder kan jag och även vissa av mina bekanta roa oss med tankeleken: Tänk om jag vann pengar, vad skulle jag göra då?
Skillanden nu och mot för jag var liten är först och främst summan man drömmer om. Då drömde jag om en miljon kronor, det skulle mer än väl täcka upp det skriande behovet av nya leksaker och ett badkar fullt av godis. Nu nöjer jag mig inte längre med en miljon, det skulle inte ens betala av huslånet för guds skull. Nej nu ska det vara minst 15 miljoner, det räcker för att betala av lån samt att kunna säga upp sig från jobbet och ägna sig åt ngt som känns viktigare. I mitt fall innebär detta ett hus på västkusten samt ett hem för herrelösa hundar, och kunna vara hemma med Nelly på heltid. Jag skulle gärna ha en Audi A6 samt åka till Thailand också. När vi var yngre försökte jag och mina syskon ofta få våran mamma att delta i tankeleken men hon vägrade. hon sa bara att hon aldrig tänker "OM JAG VINNER.." för det gör man aldrig. Särskilt inte i våran familj enligt henne, morfar var visst med i ngt miljonlotteri halva sitt liv och vann praktisk taget ingenting. Våran familj har en vinstförbannelse över sig tydligen..fast detta stämmer ju inte riktigt då mamma faktiskt kammade hem över 10000 på Harry Boy för några år sedan. 10000 räcker ju dock inte till ngt större ekonomiskt oberoende tyvärr, Perra skulle knappt få sin efterläntade åkgräsklippare. Jag väljer dock att försöka ignorera denna förbannelse som enligt vår kära mor hänger som ett svartmoln över de Källdénska huvudena. Varje gång jag köper en Trisslott känner jag hur det där västkustlivet ligger inom räckhåll, jag kan omöjligt förlora. Klart det är en klöverlott. Jag tänker hur skönt det ska bli att köra min Audi längs Strömstads vägar med Nelly glatt sjungande i sin bilbarnstol. Jag skrapar och Strömstad och Audi försvinner i ett litet poff. Det blir Fjugesta och Saab ett tag till för oss, det går väl bra det med men det känns onekligen lite tomt, men inte länge till...nästa vecka skall jag köpa en lott igen.

Varför blogg?
Jag hörde ordet blogg för första gången när Aftonbladet och liknande började uppmärksamma dessa. Jag bestämde mig genast att sådant tjafs tänker jag inte syssla med, varför lägga ut sina tankar och sitt liv på nätet? För någon månad sedan msnade min syster mig och gav mig adressen till sin blogg, vilket var jättekul att läsa. Jag och mina syskon är utspridda mellan London, Uppsala, Gotland och som sagt Fjugesta så det kan vara svårt att hänga med i sina blodfrändersliv. Igår fick jag sedan kontakt på msn med en av mina närmsta vänner Nina som har flyttat till Köpenhamn för att jobba. Hon uppmanade mig att göra en egen blogg. Jag invände med att mitt liv bara består av blöjor, välling, vin, sol och bada..hur intressant kan det egentligen vara, om man jämför med henne som lever singelliv i Köpenhamn? Enligt Nina var dock detta intressant nog för att motivera startandet av en egen blogg. Jag var inte helt övertygad förrän kvällen kom och min sambo kom hem. Han sa genast att han tyckte bloggar var larvigt (vilket han iofs gör om allt som han själv inte är intresserad av, och skriva hör inte till hans starka sidor i ärlighetens namn). Jag frågade då honom om vad han skulle säga till Nelly om mig, om hur jag var som person om jag skulle bli överkörd imorgon. Han sa att jag inte skulle oroa mig, han skulle berätta för Nelly isåfall hur hennes mamma var..hmm..Detta kändes inte helt bra och inte det minsta övertygande. Vad skulle han säga? Jag minns att jag för många år sedan såg på Operah Winfrey om en mamma som fick besked att hon skulle dö i cancer. Hon hade en liten dotter och började genast videofilma timmar av matreal så hennes dotter skulle få en inblick i hur hennes mamma var. Detta är en skräck som jag har upplevt nu för första gången som förälder...tänk om det händer mig ngt..tänk om man inte får se sitt barn växa upp..tänk om ens barn bara refererar till mig som en bild i ett album. Förut har inte tanken på döden skrämt mig särskilt men efter Nellys ankomst är detta det mest fasansfulla jag kan tänka mig. Således bestämde jag mig, jag skall skriva blogg ifall det händer mig ngt. Löjlig och sentimental och självupptagen anledning kanske men då slipper Nelly (om vi har en jäkla otur) förlita sig på Perras "hon var en trevlig tjej som gillade vin och sol" (förlåt älskling, jag vet ju att du skulle göra betydligt bättre ifrån dig =) ) Perra är betydligt mer bekymmersfri än vad jag är. På min fråga om han inte var orolig över vad Nelly skulle få veta ifall han gick bort svarade han bara: Du berättar säkert ngt bra för henne! Ack dessa sorgelösa 23 åringar. Eller så borde jag snart börja jobba igen, har kanske för mycket tid att fundera på liknande saker...Nåja nu är min blogg född i varje fall. Välkommen till cyberrymden du lilla blogg, må du få ett långt och innehållsrikt liv.

Nelly har gått på babysim sedan hon var 4månader men nu har babysimmet uppehåll under sommaren. Hur värdefullt babysimmet är har vi verkligen märkt sedan det blev varmt och hon kunde bada i våran stora pool på tomten. Hon är hur modig som helst och simmar själv med sina armpuffar, andra barn som varit på besök har varit betydligt ängsligare i vattnet. Hon blir väl dykare som pappa men jag skulle hellre se ett golfproffs..då kan mamma Henny vara manager och bo i Florida. Man får se sina barn som en framtida pensionsförsäkring =) Stefan (som är en vän till mig) har en pappa som fattat galoppen, han gav Stefan och hans bror en hockeyklubba och ett tennisracket för framtida lyxliv. Nu sket sig sportkarriärerna men det var ju ett bra försök.