Varför blogg?
Jag hörde ordet blogg för första gången när Aftonbladet och liknande började uppmärksamma dessa. Jag bestämde mig genast att sådant tjafs tänker jag inte syssla med, varför lägga ut sina tankar och sitt liv på nätet? För någon månad sedan msnade min syster mig och gav mig adressen till sin blogg, vilket var jättekul att läsa. Jag och mina syskon är utspridda mellan London, Uppsala, Gotland och som sagt Fjugesta så det kan vara svårt att hänga med i sina blodfrändersliv. Igår fick jag sedan kontakt på msn med en av mina närmsta vänner Nina som har flyttat till Köpenhamn för att jobba. Hon uppmanade mig att göra en egen blogg. Jag invände med att mitt liv bara består av blöjor, välling, vin, sol och bada..hur intressant kan det egentligen vara, om man jämför med henne som lever singelliv i Köpenhamn? Enligt Nina var dock detta intressant nog för att motivera startandet av en egen blogg. Jag var inte helt övertygad förrän kvällen kom och min sambo kom hem. Han sa genast att han tyckte bloggar var larvigt (vilket han iofs gör om allt som han själv inte är intresserad av, och skriva hör inte till hans starka sidor i ärlighetens namn). Jag frågade då honom om vad han skulle säga till Nelly om mig, om hur jag var som person om jag skulle bli överkörd imorgon. Han sa att jag inte skulle oroa mig, han skulle berätta för Nelly isåfall hur hennes mamma var..hmm..Detta kändes inte helt bra och inte det minsta övertygande. Vad skulle han säga? Jag minns att jag för många år sedan såg på Operah Winfrey om en mamma som fick besked att hon skulle dö i cancer. Hon hade en liten dotter och började genast videofilma timmar av matreal så hennes dotter skulle få en inblick i hur hennes mamma var. Detta är en skräck som jag har upplevt nu för första gången som förälder...tänk om det händer mig ngt..tänk om man inte får se sitt barn växa upp..tänk om ens barn bara refererar till mig som en bild i ett album. Förut har inte tanken på döden skrämt mig särskilt men efter Nellys ankomst är detta det mest fasansfulla jag kan tänka mig. Således bestämde jag mig, jag skall skriva blogg ifall det händer mig ngt. Löjlig och sentimental och självupptagen anledning kanske men då slipper Nelly (om vi har en jäkla otur) förlita sig på Perras "hon var en trevlig tjej som gillade vin och sol" (förlåt älskling, jag vet ju att du skulle göra betydligt bättre ifrån dig =) ) Perra är betydligt mer bekymmersfri än vad jag är. På min fråga om han inte var orolig över vad Nelly skulle få veta ifall han gick bort svarade han bara: Du berättar säkert ngt bra för henne! Ack dessa sorgelösa 23 åringar. Eller så borde jag snart börja jobba igen, har kanske för mycket tid att fundera på liknande saker...Nåja nu är min blogg född i varje fall. Välkommen till cyberrymden du lilla blogg, må du få ett långt och innehållsrikt liv.