Det visar sig att jag har en hel del gemensamt med http://litenyttmen.blogspot.com/.  Hon skrev nån rad om sitt kanadensiska ex igår i samband med hockeyn. Jag tänkte också skänka mitt ex en tanke...

Mike Sokoloff...

Han var den ende jag dejtade i Kanada när jag var där. Jag anlände till mitt skolhem en vecka innan han kom. Han hade dock redan gjort flera terminer där så han var ingen freshman. Jag satt ute på gräset i solen när en taxi kom framkörande till dörren till elevhemmet. Dörren öppnas och tiden stannar på så där klassiskt film förälskelsevis. Han är och förblir en av dem som jag genast vid första ögonkastet blev galet förälskad i. Det fanns ingen utväg utan honom skulle jag ha. Turligt nog var jag som svensk utbytesstudent väldigt uppmärksammad och vi fick kontakt redan första kvällen han kom. Nån vecka senare blev vi ihop och han var så där uppvaktande och mysig och gentlemannanmässig som kanadensare ofta är i dejtingstadiet.

Allt var frid och fröjd nån månad men sedan bråkade vi någon utekväll och slutade prata med varandra. Jag trodde det skulle blåsa över men båda två var tjurskalliga och tillslut hade allt runnit ut i sanden. Vi pratade inte på 2 månader. när min vistelse började gå mot sitt slut så började vi hitta tillbaka till varandra. Vi kunde sitta hela nätterna och kolla på filmer, röka och dricka öl och snacka om allt mellan himmel och jord. jag fick hans skoljacka (var tusan är den?) vilket innebar att jag tillhörde honom =) vi blev dock inte ihop igen utan levde liksom i symbios bara. Sedan åkte jag hem till Sverige och hela första sommaren ringde han varje dag och ville att jag skulle komma till Toronto...men det blev ju aldrig så och mike försvann ut ur mitt liv....

Tills förra veckan då han kontaktade mg på facebook. Jag trodde han skulle haft 5 barn och vacker fru vid det här laget men han var singel och verkade inte heller vara lycklig tyvärr. Han sa att han saknade mig och skrev att det borde blivit vi...i några timmar under natten förra helgen mindes vi tillbaka på hans studentrum och vårat älskade UCCB..lite skumt men lite mysigt också. Problemet är att han är uppvuxen i en riktigt rik familj och tror ofta att han köpa sig kärlek och det verkar han inte ha slutat med.

Jag hoppas dock att han blir lycklig för det förtjänar han..

Vet inte var jag ville komma med den här historien alls utom kanske att små val som att inte prata efter ett bråk kan ge stora konsekvenser..eller så skulle samma sak hänt ändå..man vet aldrig..det är väl det som kallas att leva.