Just ja..idolbild


Meningslösa varelser..

Äckliga äckliga äckliga...Jag utlyser en tävling till den som ger mig svaret på varför fästingar finns. De är ju inte mat åt någon eller till glädje för varken något eller någon. Vilken är meningen i näringskedjan? Parasit javisst men någon måtta på hur äcklig man får vara måste det ju finnas.

Nelly hade en på bröstkorgen imorse..min stackars prinsessa invaderad av djävulens avkomma. Fy tusan..och det av lek på dagis. Nu blir det vaccination.

At the Änd of it all

Nu när jag gick in på min blogg var det en stor grön reklambanner för Ändtarmsbesvär..eller snarare botemedlet för detta.

Jag tycker det summerar dagen rätt bra..

Vänner

Har kanske sagt det innan men säger det igen. Jag har i och med allt det senaste insett hur många bra vänner jag faktsikt har, har återupptäckt några gamla också som jag inser att jag verkligen har saknat, samt hittat vad jag tror är några nya. Livet vore bra tomt utan er.

18 dagar

18 dagar till flytt..ticktack. Man säger ju att man ska dela på sig innan man börjar bråka och det var ju det vi ville men nu kan jag säga att det blir 18 långa dar i mitt liv. Jag har flyttat psykiskt redan och kan knappt andas här längre. Ingenting känns roligt...liksom varför ska jag grilla i kväll för jag ska ju snart flytta. Fina vårkvällar glider förbi och jag väntar bara på befrielse..sitter inne och glor..förlamad.

Vind i mitt segel

Jag ansökte ju om dagisplats och kvinnan på barnomsorgskontoret sa med en gång att det var fullt på dagiset i mitt område och föreslog att jag skulle sätta dem i markbacken en rejäl bit från där jag bor. Jag blev tokig..att gå med två barn i 20 minuter(minst) och sedan ytterligare 25 till jobbet går kanske bra på sommaren men sverige är ju inte känt för sin tropiska zon direkt. Jag osade förtvivlan genom luren, spelade ut ensam mamma kortet fullt ut.

Igår damp så placeringsbeskedet ned i brevlådan. Båda två hade fått plats där vi bor. 25 m till dagis. HALLELULJA!!
Jag blev så glad att jag nästan grät, det minimerar alla bekymmer.

Lite vind i seglen nu...hoppas det varar ett tag till

Jättekul lunch..verkligen


Schyffert

Nämen såg ni Henrik Schyfferts show igår på 1:an? Jäklar va bra den var, både rolig, träffande med en uns av allvar. Den vill jag omgående ha på dvd samt att jag hatar mig själv för att jag var inne på ticnet och kollade upp biljetter till showen men lät bli när Perra som vanligt inte ville göra ngåt eller lägga pengarna på en show. Nu jävlar ska jag lägga pengarna på vad jag vill.

Idag verkar det bli halvdant väder, har haft barnen själv i 4 dagar och börjar få slut på idéer vad vi ska göra idag. Kanske försöka träffa nån annan mamma i nån park så de får springa av sig lite. Jag behöver tvätta all tvätt i tvättstugan och packa ner alla kläder och lakan och handdukar som inte ska användas på nån vecka. Min packiver är stor, Nina var ju här och jag gjorde bröd i ugnen. När de var färdiga insåg jag att jag packat alla grytlappar och visste inte var de var så det fick bli badhandduk om plåten istället.

Det där är jobbigt när man flyttar, man köper en konserv och inser att man inte har en aning om var i alla 143 lådorna som öppnaren ligger.

Kristi H

Skönt med 4 dagar ledigt! Det är lördag morgon men det känns som jag varit ledig rätt länge nu och då är halva helgen kvar. Mamma har varit här och vi har åkt runt lite på stan och marieberg, planerat med grejer till lägenheten. Vi åkte förbi utanför huset också och jag visade Nelly var vi skulle bo. Hon blev glad över lekplatsen utanför och jag har lovat att vi ska vara där massor. Det är min helg med barnen så jag packar lite och leker lite, men de är faktiskt ganska bra på att leka med varandra nuförtiden. Nina kom igår och vi käkade mat och drack vin och lite päronvodka drinkar i uterummet, sista gången hon är här..kanske sista gången jag sitter en halv natt i uterummet också skulle jag tro.

I dag ska jag försöka få det sista ur garderoberna packat och sedan ska jag ta det jäkligt lugnt och mysa med barnen till Robinson. Skönt!

Jag och Nina snackade ju bort halva natten i uterummet och hon sa att jag ska se mig som FRIstående, inte ENSAMstående, det var jäkligt bra tycker jag. Så ska det vara.

THE BED..visst är den rätt snygg..om man inte har råd med Mio


I väntans tider

Jag lever! Jag vet verkligen att jag lever. Efter två veckors sjukdom med lunginflammation så vet man verkligen skillanden mellan att vara frisk och sjuk..att leva och att knappt inte göra det. Jag känner mig nästan euforisk nu när jag kommit ut på andra sidan. Det är vår och helg och jag är praktiskt taget frisk.

Nu till det bästa..Jag fick ju min lägenhet! Inflytt är 15e juni, först skulle jag få flytta in första juni men de ska renovera badrummet och det drog ut på tiden. Jag klagar inte, får en helrenoverad trea om 3 veckor. Toppen grejer! Förra ägarna hade rökt sönder lägenheten så den är helt sanerad och omgjord. Det tackar vi för.

Jag har packat mer än hälften så jag hinner lugnt färdigt detta på tre veckor nu även om jag gärna hade flyttat nästa helg redan. dagiset är det värre med, det verkar vara fullt i vårat område och det som fanns kvar var skitområden, jag har inte spenderat flera månader med att leta lägenhet i bra områden för att få in dem på dagis i slummen. Det måste ordna sig annars får jag slaganfall.

Nu är det lång ledigt men jag har barnen så jag har kallat in mamma som sällskap som sedan byts av med Nina. Jag är socialt uttörstad och har känt mig ganska ensam dessa veckor..det måste botas. Det ska grillas och drickas vin och jag ska njuta av den sista tiden i mitt hus. Sedan är jag citygirl  utan grill möjligheter. Jag ska inte ha barnen i midsommar från det ena till det andra så jag är lite handfallen, vad ska jag göra med min tid? Vad gör folk på midsommar?

Ska bara skaffa en säng. Vill ha en vit från Ikea med sängbord till men tillsammans med madrasser så smakar kalaset en del. Jag fantiserar om hur jag ska greja med min balkong, blommor och grejer, kanske mer hanterbart än en trädgård lika stor som en fotbollsplan.

Med ett försiktigt yiehoo börjar jag närma mig mitt nya liv. Känns än så länge fullt av möjligheter så här i gryningen av en ny epok, jag hoppas bara känslan består. i bakhuvudet gnager dock en känsla av förlust och nederlag och någon slags sorg över det som var..eller kunde ha varit. Den ska jag lämna bakom mig när jag för sista gången stänger dörren till mitt hus.


Mike och jag 1997


Toronto boy

Det visar sig att jag har en hel del gemensamt med http://litenyttmen.blogspot.com/.  Hon skrev nån rad om sitt kanadensiska ex igår i samband med hockeyn. Jag tänkte också skänka mitt ex en tanke...

Mike Sokoloff...

Han var den ende jag dejtade i Kanada när jag var där. Jag anlände till mitt skolhem en vecka innan han kom. Han hade dock redan gjort flera terminer där så han var ingen freshman. Jag satt ute på gräset i solen när en taxi kom framkörande till dörren till elevhemmet. Dörren öppnas och tiden stannar på så där klassiskt film förälskelsevis. Han är och förblir en av dem som jag genast vid första ögonkastet blev galet förälskad i. Det fanns ingen utväg utan honom skulle jag ha. Turligt nog var jag som svensk utbytesstudent väldigt uppmärksammad och vi fick kontakt redan första kvällen han kom. Nån vecka senare blev vi ihop och han var så där uppvaktande och mysig och gentlemannanmässig som kanadensare ofta är i dejtingstadiet.

Allt var frid och fröjd nån månad men sedan bråkade vi någon utekväll och slutade prata med varandra. Jag trodde det skulle blåsa över men båda två var tjurskalliga och tillslut hade allt runnit ut i sanden. Vi pratade inte på 2 månader. när min vistelse började gå mot sitt slut så började vi hitta tillbaka till varandra. Vi kunde sitta hela nätterna och kolla på filmer, röka och dricka öl och snacka om allt mellan himmel och jord. jag fick hans skoljacka (var tusan är den?) vilket innebar att jag tillhörde honom =) vi blev dock inte ihop igen utan levde liksom i symbios bara. Sedan åkte jag hem till Sverige och hela första sommaren ringde han varje dag och ville att jag skulle komma till Toronto...men det blev ju aldrig så och mike försvann ut ur mitt liv....

Tills förra veckan då han kontaktade mg på facebook. Jag trodde han skulle haft 5 barn och vacker fru vid det här laget men han var singel och verkade inte heller vara lycklig tyvärr. Han sa att han saknade mig och skrev att det borde blivit vi...i några timmar under natten förra helgen mindes vi tillbaka på hans studentrum och vårat älskade UCCB..lite skumt men lite mysigt också. Problemet är att han är uppvuxen i en riktigt rik familj och tror ofta att han köpa sig kärlek och det verkar han inte ha slutat med.

Jag hoppas dock att han blir lycklig för det förtjänar han..

Vet inte var jag ville komma med den här historien alls utom kanske att små val som att inte prata efter ett bråk kan ge stora konsekvenser..eller så skulle samma sak hänt ändå..man vet aldrig..det är väl det som kallas att leva.

vääääässssss..

Förresten så kan jag säga att ha en 2 åring samt en 4 åring som slåss hemma samtidigt som man själv tappat rösten är en riktig skum upplevelse. Jag försöker göra varnande tecken med händerna eller klappa dem för uppmärksamhet när någon hoppar på den andre men det funkar inte särkilt bra..som bäst får jag skratt

fast värst var när Nelly sa - Mamma jag älskar dig....då var jag tvungen att väsa fram trots blödande hals..
jag älsssskar dig ockssssåå...

Packa

Lördag och jag är absolut döende i vad jag misstänker vara halsfluss, jag kan inte svälja och har feber. Bhuhu.
Perra jobbar så jag har hand om barnen samtidigt som jag helt enkelt är tvungen att försöka packa. Borta är dagarna då man kunde kurera sig i sängen med en god bok, nu gäller det att få barnen och mig själv att överleva.

Detta med packande, det är ju rena fasan och det var ju bara ett år sedan vi flyttade in här och jag packade allt i förra huset. Nu vill jag verkligen slippa flytta på ett tag, kunna komma till ro lite. Hur som helst så måste jag ju hela tiden packa så att allt hamnar rätt när det väl flyttas. Saker som ska ned i förråd eller upp på någon vind måste vara i ordning i sina lådor så jag slipper leta påsksaker i flera veckor nästa år. Sedan är det efter 5 år lite svårt ibland att komma ihåg vad man köpt tillsammans och vad som är mitt eget som jag bara kan packa. Perra bryr sig inte om glas och tallrikar direkt men jag vill ju att det ska bli rätt. Ingen ska komma och säga att jag stal Perras tårtfat som han fått av faster Agda.

Sedan ska jag stå på torget på bakluckeloppisen här i Fjugesta om 2 veckor och sälja sådant som ingen av oss vill ha samt massor av bebisgrejer. Jag försöker att inte bli sentimental när jag plockar bland bebissakerna men det är väldigt svårt. Bebistiden är slut och det är ju knappast säkert att jag får några fler. Kan ju inte spara på allt heller så nu måste jag försöka göra mig av med en del.

Det är tusentals saker jag måste fixa med innan flytten. Datorerna är tillexempel Perras så jag måste se till att kopiera alla bilder och filmer vi tagit under 5 år. Vi har förvisso säkerhetskopierat dem på skivor redan men nu måste det göras igen eftersom jag också vill ha dem. Jag måste genast öppna ett eget konto i en egen bank och kolla upp med att låna pengar för att ge perra för huset. Vilken ände ska man börja i? Det är så lätt attt bli handlingsförlamad så därför packar jag, och feber yrar, och packar, och hostar. Jag är en viking, jag fixar det här.

Skapar barn en öppen kanal till det emotionella livet?

Jag såg Greys igår igen..skitbra som vanligt men jag vet inte vad det är med mig. Innan jag fick barn var jag en isjungfru som inte bekoms av nånting (kanske möjligtvis hundar i kina som blev gryta). Efter jatt jag fått barn kan jag gråta till allt så som Greys, sjukhusprogram, artiklar om barn som omkommer, frierier, förlossningsprogram osv. Varför har det blivit så här? Jag gillade mitt gamla hårda jag bättre, nu är det ingen idé att sminka sig längre.

Vad är det för fel?

Nu har jag varit förkyld i 5 dagar och känner mig sämre?! What is up with that?
Jag har börjat packa iallafall, tror att om jag börjar så fokuserar jag min vilja och oddsen att jag får lägenheten i stjärnhusen nästa vecka ökar. Lite som syrrans önskelåda fast det tar sig fysiskt uttryck.

Det är så mycket som händer framöver så jag vet inte hur man ska hinna med. Nästa torsdag är det Vår ruset, måtte jag bara blir frisk. Jag ska dessutom kolla på lägenheten samt klippa mig. Till nästa helg åker jag till Stockholm för lite fest och på måndag är det dags för besök hos Tradera även det i Stockholm. Sedan så ska jag grilla med min arbetsgrupp (Kim kommer säkert bli full) om någon vecka samt att det vankas fest hos min chef. Vidare ska jag stå på bakluckeloppis sista helgen i maj för att sälja allt jag inte behöver samt att jag kanske flyttar i månadsskiftet. Herregud...nu måste jag bli frisk snarast.

Vi har berättat för Nelly att vi ska flytta isär och att pappa ska bo kvar och mamma ska till stan. Nelly började gråta och ville följa med mig sa hon. Sedan frågade hon om vi aldrig mer skulle komma tillbaka till huset. Svårt att förklara detta med boendet men hon blev glad när jag talade om två rum och dubbla leksaker. Usch..it breaks my heart. Caesar är för lite för att förstå. Han är fullt upptagen med att vårda sin bebisdock som han badar och stoppar i leksaksugnen. Nästan bättre att inte förstå känns det som då Nelly pratar om flytten varje dag så innebär det nog att hon oroar sig.

Mina älskade ungar, jag hoppas jag kan se tillbaka på detta om 15 år och känna att detta var det bästa och att allt har gått bra för er i livet.

Till Kim

Jag vet att du läser min blogg på arbetstid, så det är lika bra att göra det officiellt =)

det oväntade

Jag har gjort något som inte alls är likt mig, men som jag tror och hoppas var en bra grej i slutänden oavsett resultat...Det var lite en sådan grej som jag egentligen inte vågar men som gjordes ändå..nu känner jag mig lite belåten..lyssnar lite på musik och funderar lite.

Till mer praktiska ting ska jag nu få in ungarnas dagis ansökan för stan, måste bli gjort så allt kommer igång. I veckan ska jag kolla på en lägenhet med inflytt genast, den är jag jäkligt spänd på. Hur nice vore det inte? Då kvarstår dock problemet med dagis för ungarna får ju knappast byta dagis på en vecka men jag måste ju börja i någon rörig ände här.

I helgen ska jag vara med barnen och perra gör vad han vill, undrar vad vi ska hitta på då? Jag har så många vänner dessutom som jag vill hinna träffa men jag har bara varannan helg än så länge och den tiden räcker liksom inte till.

Ska ikväll sortera ut grejer att sälja av på Tradden då det är lika bra att ha så lite att flytta som möjligt och dessutom behöver jag fixa mina slingor i håret, ser ju inte klok ut. Ska dessutom till Stockholm  nästa vecka först på tisdag till Tradera och sedan på fredagen ska jag upp över helgen. Toppen fina Stockholm, det ska bli skoj av flera anledningar.

Grattis till min pojke

Idag fyller Caesar 2 år!! Grattis pojken, det har varit två toppenbra år med dig prinsen och jag älskar dig ändlöst. skönt att få pussa på barnen igen efter 3 dagar borta men samtidigt var det tre välbehövliga dagar.
Jag har precis kommit hem från min Gävle tripp men har dragit på mig något skit för jag mår uselt, jag lovar att det är svininflunesan nu iallafall. Hur som helst var det en bra resa där jag fick träffa 2/3 av mina syskon samt både mamma och pappa samt Noppe. Sedan var jue Jonas förbi Gävle också så vi fick ta några öl på världens bästa uteservering Berggrenska gården. Jag sörjer att han bor i Stklm för jag tycker ju om honom massor och vi har alltid roligt...

Nu försöker jag få ungarna att inte slå ihjäl varandra, Nelly är för liten för att fatta att det är Caesar som fyller år och att det är han som får presenter. Slagsmålet om Caesars nya gröna tramptraktor är i full blom. Samtidigt vill jag bara ligga i soffan eftesom jag har feber och svalt ett ton taggtråd.

Imorgon är det måndag och ännu en vecka med lägenhetsletande. Skjut mig.


Nu ska jag göra havregrynsgröt till kvällsmat då jag har ätit obeskrivligt onyttigt denna helg. Måste tillbaks till den strama linjen här nu.