Jag är psykiskt slutkörd. Trodde detta skulle gå hyfsat lätt men imorse fick jag mail av Perra som deklamerar att han inte vill ta över huset utan att han vill att vi säljer det. Stön. Otroligt omständigt blir det. Allting är ju beroende av det andra hitta lägenhet-söka dagis-säga upp dagis-flytta och så vidare. Varför kan ingenting gå smidigt? Det ska alltid bli en massa tjafs. Påmin mig om att aldrig någonsin flytta ihop med en karl igen. Singelskapet är det enda rätta för mig.

Usch va bitter jag är, tur att jag kommer härifrån till valborg. Först upp till Gävle till mamma och även pappa samt glädjande nog lillebror som är i gävle på besök. Sedan till Stockholm på lördag och träffa Stefan och Jonas, de kan nog få mig på bättre humör..samt Stockholm överhuvudtaget.

Sedan är det lägenhets letandet...Nu har jag två gånger hittat bra lägenheter son någon skithög snor framför näsan på mig. Man kan mörda för mindre. idag var jag och kollade på en toppen lägenhet på söder, jag är dock nummer 9 i kön så oddsen är väl lika stora som högvinsten på lotto....däremot får jag säkert den där jäkla svininfluensan som väller in över världen...det är liksom upplagt för sådant nu.

Nä, nu ska jag sluta sura och uppskatta att det är vår och soligt.

Känner för ett glas vin..men den varan blir det ju mycket av hos mamma i morgon...får väl vänta. Sitter här med sol, trädgård och vin men ingen att dela med. Öken. Nä nu var jag tillbaka i deppet igen.