Nelly har börjat hos dagmamma och det har gått ok trots att hon gråtit vid hämtning och lämning, på det hela taget verkar hon trivas. När jag hämtar henne och frågar om vi skall gå hem vänder hon sig genast till dagmamman och vinkar hejdå, då är hon redan på väg hem =)

Hon har klarat sig lindrigt undan från sjukdomar tills nu, i onsdags åkte Perra till Köpenhamn och jag skulle ha Nelly ensam några dagar. Naturligtvis vaknar hon första kvällen och skriker i 24 timmar. Både hon och jag var helt knäckta. Hon fick 40 graders feber och var snorig. Jag ringde vårdcentralen på onsdagen men de sa att vi skulle avvakta, de kunde ändå inte bota en förkylning. På fredagens eftermiddag då Nelly hade feber för tredje dagen och bara grät och höll sig om huvudet fick jag nog och ringde vår jourvårdcentral i örebro. Den dumma kossan där sa att det var normalt att de var ledsna vid sjukdom. Jag frågade om det inte kunde vara öroninflammation men då sa hon att barn brukar säga till då de har ont i öronen. Jag undrade då hur en ettåring kan säga att hon har öronvärk men det ville hon inte svara på. Jag gav mig inte utan vägrade lägga på utan läkartid. Vi fick tid på kvällen och mycket riktigt hade hon dubbelsidig öroninflammation. Läkaren sa att det var tur att vi kom in och att Nelly måste ha haft mycket ont. Vi fick penicillin och smärtstillande som hon fortfarande går på. Jag blir så trött på sjukvården. Här betalar jag skatt sedan 14 års ålder men får slåss för vård för mitt ettåriga barn. SJUKT.

En olycka kommer sällan ensam och efter att ha burit Nelly i dagar gav min rygg upp. På lördagen fick jag ryggskott och Perra har fått bära mig ur soffan. Detta resluterade i att vi missade en fest hos jobbarkompisar i lördags samt julskyltningen. Turligt nog hade jag adventsbakat iallafall så lite mys blev det. Pauline kom över i lördags och vi bakade massor av lussekatter och peparkakor. Tanken var att vi skulle lyssna på julmusik och att Nelly rosig och glad skulle hjälpa till med julbaket. Nu var Nelly jättedålig samt att hon var livrädd för Pauline till en början så hon skrek oupphörligen i en timme. Julmusiken var överflödig.