Nelly fyllde ett år den 11:e sept och det har firats rejält. Söndagen den 10:e hade hon barnkalas för några av sina små vänner. Tyra, Thea och Johan med föräldrar dök upp. Tyvärr visade Nelly inte uppsitt mest gästvänliga jag utan lät gästerna leka själva på altanen medans hon surade själv i vardagsrummet. En massa fina presenter blev det dock i form av böcker,cdskiva och klossar. På kvällen dök magnus och jenny upp med en toppenfin nalle puh bobbycar om nelly leker dagligen med samt att farmor och farfar kom med pengar, boll,pussel,piano och bok. Att ha kalas två ggr på en helg påfrestar bantningsintentionerna men jag lyckades hålla mig hyfsat.

I lördags var det då dax för kalas nr 2 med alla kusiner. Nelly fick en docka, kanin, en egen mobil, en skottkärra full med sandlådeleksaker samt en bok. Nu har hon nya leksaker upp över öronen. Jag höll mig hyfsat från marängsvissen men perra utsåg det till grisardag och åt upp allt som gästerna lämnat..den apan har ändå gått ned mer än mig. Jag har nu gått ned 8kg och han har gått ned 9kg. 
Jag och perra gav nelly en fotografering på Ateljé Wasa i stan, hon visade upp sin bästa sida och strålade som en sol under fotograferingen. Vi skall dit och se resultatet om 2 v..spännande.

I torsdags tog Nelly sina första trevande steg. Hon såg ut som Bambi på hal is den lilla raringen, jag hoppas hon hinner lätra sig gå ok innan dagisstarten. Själv började jag jobba igår, oväntat roligt faktiskt..dagen bara rusade förbi. Vuxna människor är rätt roligt att umgås med, äntligen får jag svar då jag säger något.

En bra sak med Noppe är dock att han är mycket intresserad när Nelly har bakat en kaka i blöjan. Då går han bakom och sniffar så då vet jag att det är dax att byta. Hundar är bajsmagneter.

Jag hör ofta föräldrar säga att de fortsätter att leva som de gjort innan de fick barn och :-Åhh..ja det går så bra att ha med X överallt minsann. Har jag och Perra dragit en nitlott med Nellys humör? Eller gör vi något fundamentalt fel? Satt Gud där uppe innan han skickade ned henne och snurrade på ett stort humörhjul för alla bebisar?Det fanns en ruta av 100 som var markerad "ofta rasande" och...surrrr...knäpp. Där hamnade Nellys pinne. Att gå ut på resturang med Nelly är som att spela ryskroulette..båda gångerna vi var ute i Strömstad förlorade vi.

Plats: Resturang Pråmen i Strömstad kl 17.05
Skådespelare: Henny, Perra, Magnus, Jenny och Nelly
Statister: Många gäster ofta med snälla tysta barn samt serveringspersonal och en o annan mås

Scen 1 ca:17.05
Henny:-Åhh..vilket bra bord med utsikt över hamnen
Perra:-Finns det öl och bearnaise?
Nelly: -Gurgel

Scen 2 ca 17.10
Servitris: Vill barnet ha egen mat och tallrik?
Föräldrarna:-Nej, det är bäst att låta bli annars får vi betala porslinet
Nelly:-gahh..ehh..

Maten beställs..lax och entrecote

Scen 3 ca 17.20
Nelly:- gahh..EHHHH..kink..kink
Perra:-Titta Nelly..pappas snusdosa..åh..va roligt
Henny:-Hoppas maten kommer snart så vi kan sticka åt henne en pommes

Scen 4 ca 17.21
Nelly:- GAHHHH..EIHHHH..BHUHUUU
Jenny:- Nelly..titta min tomma tablettask..titta mitt armband

Scen 4 ca 17.23
Nelly:- BRÖÖÖÖLLL
Magnus, Jenny och Perra:- TITTA NELLY..en påse, en servett, ett ölglas..dobiiidobiii doo..tituuuuuttt
Henny:-Var i helvete är maten

Scen 5 ca 17.24 varvid mat anländer
Alla:-Smasksmask ..panik..skynda..smasksmask(det går snabbare att svälja kött helt än att tugga)
Nelly:-Smask..bhuhu..smask..bhuuu

Scen 6 ca 17.29

Nelly slänger all sin mat på golvet
Nelly:-Bhu..uÄÄÄÄÄÄ...ÄÄÄÄÄÄ
Alla:-Gullegulle..titta en bit gurka, pommes..titta en bit fisk
Nelly:-BÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄ!!!
Perra:-Skall vi ha en öl till?
Henny:-Det kan du fetglömma..notan tack
Nelly:-BRÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖLLLLLLLLLLLLLLLLLLL!!!!!!!!!!!!!!!!!

Scen 7 ca 17.32
Magnus:- Var tusan är servitrisen med notan?
Nelly:-BröööööööÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖLLLLLLLLLLLLLLLLLL!!!
Henny..svettas
Perra:- Nelly sluta..pappa säger åt dig..titta måsen
Nelly:- BRRRRÖÖÖRRRÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖLLLLLLLL!!!

Slutscen 17.33 (dramatisk musik i bakgrunden)
Perra får i all hast lämna Pråmen med en skrikandes Nelly hängades på armen till alla andra gästers lättnad. Kvar sitter en svettig trio i väntan på den eviga notan. 400kr för mig och Perra för mindre än en halvtimmes otuggad mat, som hittat. Den betalas och samtliga droppar av båten, fortfarande med sista biten entrecote i munnen.

RIDÅ

Nuförtiden blir jag inte retad av griniga ungar på uteställen som jag blev tidigare utan känner en härlig samhörighet med föräldrarna. Jag vet hur det är att svälja en laxfilé på 1 sek. Sen kan det väl vara så de som säger att deras ungar går att ha med överallt inte berättar hur länge de stannar...Nelly går också ha med överallt...i 15min.

Nu har det hänt!!!! Nelly måste varit inne och smygläst bloggen och insett hur mycket ett litet mamma betyder för igår sa hon mamma för första gången. Jag blev alldeles till mig och dansade och tjoade och sa att hon var världens duktigaste..sen sa hon mamma x antal ggr och varje gång fick hon samma överexalterade bemötande av mig så jag hoppas hon fattar galoppen nu. Lycka

Som förälder lär man sig snabbt att barnet när det befinner sig i ett annat rum gärna får babbla och bubbla eller till och med gnälla, det är när det blir tyst som det  är fara å färde. Nelly är precis som alla andra barn när det gäller detta, trots att hon bara är 10mån verkar hon veta vad som är kul för henne men kanske inte fullt lika lustigt i hennes mammas ögon. Detta innebär att när man gör något man inte får så är det bäst att vara tyst som en mus. För att belysa detta räcker det med att ta ett exempel från de senaste 24 timmarna. Igår skulle jag planetera om petunior på baksidan och jag satte Nelly i gräset så hon kunde beundra sin mammas hårda arbete. Hon gurglade på och bet i sina leksaker som jag pedagogiskt lagt omkring henne. Jag gjorde färdigt två krukor och vände ryggen till för att ge mig på den nya säcken av planetringsjord. Efter nån minut inser jag att det är tyst bakom mig, börjar genast ana oråd och mycket riktigt. När jag vänder mig om sitter Nelly med munnen full av mina nyplanterade vita petunior som hon slitit upp och stoppat i gapet.

Nu är det inte bara tystnad som är en varningssignal utan även överentusiastiskt fnittrande. Detta ljud utbringar Nelly när hon för 1000ggr under en dag kryper mot dvdspelaren för att med flottiga fingrar trycka på alla knappar, mycket väl medveten om vad mamma tycker om detta. Senast för 30min hördes detta fnitter från vardagsrummet medans jag var i köket och gjorde välling. Nelly var röd i rumpan imorse så hon fick sitta naken på golvet, ätandes ett päron medans jag gjorde välling. Hon gnällde lite när jag gick iväg till köket men verkade ändå vara upptagen med päronet så jag passade på att i köket läsa 2 rader av min vän Ninas nya inlägg på sin blogg...längre än så hann jag inte. Från vardagsrummet ljöd denna varningssignal till fnitter. Jag rusar in och på golvet sitter Nelly, hon har gjort en plaskdamm av eget kiss på parketten där hon dessutom doppar sitt päron, ljudligt smaskande och fnissande...sen undrar Perra hur vi får tiden att gå på dagarna.

Att ha och vänta barn handlar mycket om att vänta, ge sig till tåls. Jag besitter tyvärr inte särskilt mycket tålamod. Jag njöt inte utav graviditeten utan tyckte det var en förfärlig transportsträcka. Vad är det folk njuter av? Tung som en mindre val, svårt att andas, kissnödig 4ggr per natt, inte kunna njuta av ett glas vin, konstant hungrig, svettig som en maratonlöpare osv. Nej, ut skulle hon..fort som tusan. När sedan förlossningen varade i 28 timmar bestående av självmordssmärtor, gråt och tandagnisslan var verkligen måttet rågat, det var bäst att Nelly var värt allt besvär. Under graviditeten tänkte jag ofta på att alla vemödor måste vara värt det så fort ens lilla teling tittar på en med ett leende och säger de mest efterlängtade orden i världen: MAMMA!

Sagt och gjort, såfort Nelly hade plågats ut så satte jag igång "du ska bli först i sverige i sådan liten ålder att säga mammaskolan". Allt jag företog mig föregicks av ett mamma: -Titta Nelly, mamma gör välling osv. Efter några veckor släppte jag lite på det där och tänkte att Nelly är en sådant begåvat barn att hon kommer fatta det där snabbt ändå. Jag vidhöll dock att alltid hålla fram händerna och säga: -Kom till mamma när jag tog upp henne ur sängen. Nelly visade sig vara mycket motorisktbegåvad och höll snart fram armarna för att bli upplyft. Sedan februari har vi också vinkat hejhej och det satt mycket riktigt efter ett tag det också.

När det var dax för det första ordet för nån månad sedan trodde jag ändå att det skulle bli mamma, jag har ju ändå bytt bajsblöjer, matat, blivid nedkissad m.m under dessa månader så Nelly borde känna någon slags tacksamhet och återgälda detta. Första ordet blev dock hej. Jag accepterade detta då det är ett kort och lätt litet ord och det har vi trots allt också tjatat. När nästa ord sedan blev kss för kisse Vincent blev jag lite nedslagen dock. Bägaren rann över på midsommar då Nelly hade bestämt sig för att förstöra mamma och pappas midsommar genom att vara vaken och på dåligt humör i 10 timmar i sträck. Vi var hemma hos bekanta och mitt under ett av hennes och mina slagsmål om att hon minsann enligt mig skulle ligga på den framställda madrassen, och minsann INTE enligt henne så bölar hon ljudligt: -PAAAPPPAAA!!!
Gahhh...det ulitamata nederlaget. Det har varit en intern föräldratävlan mellan mig och Perra om hon skulle säga mamma eller pappa först. Alla medel har varit tillåtna och Perra har försökt döpa om mig till det ena och det andra framför Nelly så hon skall bli förvirrad. Jag å min sida har ju haft tiden med henne, massor av tillfällen att öva. Jag läste någonstans att småbarn lättare lär sig ord om de ser hur förälderns läppar rör sig när ordet bildas. Uppmuntrad av detta stack jag då och då fram mitt huvud intill Nellys och med överdrivna läpprörelser och len röst upprepade jag ordet MAAAAAMMMMMAAA ca 143ggr. Nelly tittade dock på mig som om jag var sinnesjuk och återgick till sitt gnagande på en eller annan leksak. Någon vecka innan midsommar påstod Perra faktiskt att hon sagt pappa men jag trodde honom naturligtvis inte. Nu var slaget så gott som förlorat. Igår beslöt jag mig för att lägga ner mamma ett tag och satt mest på skoj i 10min och gav henne saker och sa tack tack. Tror ni inte ungen säger tacktack efter 10min, sedan sa hon tack tack hela kvällen, lite tröst var att nu var kisse Vincent nedgraderad till tack tack han också. Jag har dock kommit på vad felet är, Nelly är ju lite lurig, smartare än vad man tror. För att inte göra sin pappa ledsen så är jag säker på att hennes första ord Hej är ett kodord för mamma...så nu är jag en stolt Hej, och ingen kan vara lyckligare än jag.