Boys of summer är always ett måste när man är i solen..Don Henley eller DJ Sammy versionen spelar ingen roll..här är dock min favvo just nu med The Ataris

Nu spelar jag lite Aicha med  fransalgeren Cheb Kaleb. När jag spenderade en längre tid i egypten för massor av år sedan så poppade min kompis Homer denna på bilens bandare (haha japp ingen cd för då skulle vi bli av med bilen enligt Homer). När bilen sedan blev en centimeter hög efter att vi voltat några gånger så var jag så fast för denna låt att jag kröp in i vraket och lyckades få med mig bandet som var oskadat. Alltid när jag lyssnar på låten kommer jag tillbaka till värmen och solen och Egypten, det är en av de där låtarna som kanske inte egentligen är bra men den tar en ögonblickligen tillbaka i tiden. Sedan kom Outlandish med en annan version av låten men den gjorde inget för mig alls. Det ska vara denna version på franska och arabiska, annars är det inte Egypten för mig.

Nu kanske Homer som råkar vara tillbaka i egypten igen efter massor av år i Paris kommer och hälsar på när vi är nere. Det vore suveränt roligt fastän både han och jag har konstaterat att vi två tillsammans har en sjuk förmåga att hamna i skumma situationer tillsammans som till exempel olyckan och polisförhöret efteråt. Vi pluggade ju ihop i kanada och han var min bästa vän där..men även då hamnade vi i trubbel bland annat hamnade vi i en knarkrazzia (hinner jag kanske jag återger den overkliga händelsen innan  jag åker) Nu är vi ju äldre och klokare så nu kanske det blir en slät kopp kaffe i skuggan och snacka gamla minnen istället ...vad kan gå fel? =) Tur att det precis varit fredag den 13:e...

Det gick ju att mmsa ett inlägg med bild helt enkelt..haha va kass jag är som inte fixat detta tidigare..då kan jag ju egyptenblogga. Ska skicka solstolsbilder precis som Alex Schulman alltid gör, sådant är äckligt!

men bilderna blir ju liggande på sidan..går de inte att vända? usch va sämst jag är!

Nu måste jag jobba lite hemifrån och fixa jobbscheman...ingen rast eller ro in i det sista =)

Jag blev lite inspirerad till detta inlägg av en kompis blogg där han skrev om en låt som han identifierade sig med och han lyssnade på den om och om igen när han var deppad. Jag känner igen mig lite i det där men det är ju då oftast positiva låtar och jag fungerar lite som Ally McBeal att man hör dem i huvudet=) haha nej jag är inte galen utan det där gör väl alla...att man lyssnar på en låt som sätter sig och sedan går det inte att bli av med den även om den nödvändigtvis inte är världens bästa. Nu hör jag Lasse Lindh i skallen vad jag än gör..

"I dag ska bli dagen när jag fångar dig.
I dag ska bli dagen när du, du blir min.
Du tror ingen ser men jag har sett dig och vet att du längtar bort
och jag må vara luggsliten och skev men aldrig fel.

Jag ska slåss i dina kvarter,
dansa gata upp, gatan ner,
jag ska skrika ut ditt namn,
så alla vet.
Jag ska slåss i dina kvarter,
dansa gata upp, gatan ner,
jag ska bygga dig en sol i luften och dina drömmar ska jag bo.

I dag ska bli dagen när jag välter dig.
I dag ska bli dagen när du kysser mig.
Och vi har väntat för länge och saker har kommit emellan men aldrig mer
jag ska skrika så högt att änglarna ramlar ner.

Jag ska slåss i dina kvarter,
dansa gatan upp gatan ner,
jag ska skrika ut ditt namn,
så alla vet.
Jag ska slåss i dina kvarter
dansa gatan upp gatan ner,
jag ska bygga dig en sol i luften och dina drömmar ska jag bo.

Kom som du är kom vackra kom.
Kom som du är kom vackra kom.
Kom som du är kom vackra kom.

Jag ska slåss i dina kvarter,
dansa gatan upp gatan ner,
jag ska skrika ut ditt namn,
så alla vet.
Jag ska slåss i dina kvarter,
dansa gatan upp gatan ner,
jag ska bygga dig en sol i luften och dina drömmar ska jag bo."

...som sagt..inte alls bäst på något sätt och inte min typ av musik egentligen men den gör mig på skitbra humör=)

Fast jag fungerar iofs lite så att jag söker upp musik som passar mitt sinnestillstånd och just nu är det ju snart vår så man kan ju inte låta bli att vara lite lycklig. Snart är det väl dags för Bob Marley för han är ju sommar, något att se fram emot!

Jag vabbar idag igen och tur är väl det då detta med packning inför resan nu måste bli av. Det var så mycket lättare när man inte hade barn. För det första reste jag relativt lätt (ok det var väl mer högklackat och locktänger som gällde då) bara mina egna saker, sedan såg jag fram meot en drink och bok på planet. Några timmars softande helt enkelt. Nu är saker annorlunda med barn....
Först och främst finns inget utrymmer för spontanitet utan jag har packat med rumpsalva, blöjor, kylbalsam,diareemedicin, plåster, flytande alvedon, vätskeersättning, två olika bamsesolskydd samt hundra saker till så som blöjor, välling och dvdfilmer. Nej, de har inte barn i egypten så det går inte att köpa där.



Nu har jag packat hälften och det återstår några centimeter plats i ena hörnet...lycka till!

sedan är det ju det där med att hitta det man ska packa också. Det är ju inte så att sommarkläderna hänger framme direkt så jag har letat ihjäl mig idag efter både det ena och det andra. Framför allt fattas en sandal


Endast EN sandal!!!!

Vart kan den ha tagit vägen? Jag blir tokig och det finns ingen tid nu att shoppa nya, dessutom kanske den som finns inte ens passar då ungars fötter växer fort. Gahhh...Jag får ägna resten av kvällen att plocka isär hemmet i jakten på den försvunna sandalen.

Sedan till det andra bekymret med resan. FLYGNINGEN! Det är som sagt inte som att flyga ensam när man flyger med två små barn. Caesar har inte fyllt två och får således ingen egen stol, han är då hänvisad till mitt knä. Han ska alltså sitta still där i 5 1/2 timme?! Jag har världens ångest redan. När vi flög till spanien i augusti så gick det ju inte alls bra utan han fick världens raseriutbrott av att vara inklämd i 3 timmar. Nu är alltså resan nästan den dubbla..Jag måste verkligen hitta ett inre "happy place" för att fixa detta. Förra gången kändes det som att flygningen var så hemsk att inga 14 dar i solen i världen kunde uppväga traumat. Jag älskar ju att resa och gör det flera gånger per år och tänker inte låta detta hindra mig, och han blir ju äldre snabbt (pust) men nog skulle jag behöva en burk valium alltid .

Vilket jäkla omöjligt land detta är, var är våren nu då? Jag blir lika sur varje år det kommer bakslag, att jag aldrig lär mig..
Jag känner mig så slokörad att jag måste muntra upp mig själv med bilder på hotellet jag kommer vara på inom 6 dar. Det är 4stjärnigt och ligger rätt långt söder ut i egypten nära Marsa alam, all inclusive var ett måste med kidsen då deras hunger och aptit är otroligt nyckfull. Tack bästa syster och Andreas för att ni fixade med Apollos nära och kära rabatter, annars hade det blivit skitdyrt och det vill man ju inte =)



här är en bar i poolen, sådant gillar vi!!!



Hotellområdet ser nice ut



...och Lobbyn



..och poolen för tusan..kan den bli större?



Nu tänker en massa människor : Fy tusan va trist med Svensson semester på all inclusive men ärligt talat så är detta precis vad jag behöver just nu. Sol, bad och en och annan öl....jag orkar inte med två ungar och massa sightseeing det blir bara katastrofsituationer. Jag kommer bli en mamma som tar med sina barn till storstäder också men så länge Caesar åker så här mycket vagn så är det för meckligt att hålla på med. N.Y och L.A får vänta något år. Vi ska dock garanterat dit! Jag har dessutom varit i Egypten tidigare och åkt runt i flera veckor och då sett pyramiderna flera gånger samt British Museum och massor av annat så denna gång blir det bara gräva i sanden resa. Vi är ju 12 stycken som åker så jag hoppas på barnvakt så jag kan åka ut och snorkla med delfiner och jättesköldpaddor. Att simma med delfiner är ju en dröm som nu SKA gå i uppfyllelse.

Jag är lite kluven inför Egypten dock då jag sist råkade ut för bilolyckan från helvetet mitt ute i Sinaiöknen. Bilen blev krossad och jag och min kompis Homer fick åka ambulans till ett lokalt sjukhus där vården var obefintlig. Jag hade fått taket på bilen nedtryckt på huvudet när vi landade upp och ned men fick bara en treo med rådet att åka tillbaka till Kairo. I vad? Bilen var ju krossad och istället blev vi förda till en egyptisk polisstation där ett långdraget förhör började med Homer som hade kört bilen och satt mig som turist i fara. Den stackars turisten (jag) brydde de sig så pass mycket om att de låste in mig på en gård som vätte mot de häktades rastgård. I solen utan mat eller vatten fick jag stå i timmar medans mina medfångar stirrade genom en glipa i muren, av ropen att tyda hade de inte sett en 25åring i kjol på mycket länge... Jag kände mig en smula liten då vill jag minnas...

Sedan fick vi lift till Sharm el Sheik av en truckchaffis och sedan vidare till Dahab och hamnade utan cash (försvann i olyckan) i en hydda vid stranden. Efter några dar så tog vi en taxi i 12 timmar tillbaka till kairo (tur att Homer var/är en smula rik så att sådant var genomförbart) Som tröst för detta hyrde Homer ett utomhusbad med lite betjänter åt oss en dag så jag inte skulle deppa =) Now that is a man that knows how to treat a woman!

Nåja, det jag ville ha sagt är att Egypten can be scary shit om man råkar illa ut....så därför känns charter denna gång med barn lagom soft. Så fort mamma får lite ork och även ni så ska vi dock backpacka i Australien barn...det lovar jag!

Eftersom jag är hemma och vabbar med en förkyld Caesar så kan jag ju lika gärna passa på att kort ge referat från helgen. Jag var ju bjuden på tjejmiddag hemma hos Pauline och åkte dit redan vid 16 tiden på lördagen för att vi skulle ha lite tid att komma i kapp då vi inte hinner ses så mycket nu förtiden. Vi gick igenom alltifrån ett ex som ska bli pappa (ingen bra idé i det fallet) till förlossningar och barnkläder. Sedan var det dags för drinkar och det gjordes rediga cosmopolitans och lite senare malibu. Vi blev totalt 4 st vilket var rätt lagom och Pauline hade fixat superbra mat, trerätters som ändå kändes nyttigt, härligt för en dietande Henny.

Sedan var det poppande som gällde, största hiten var absolut Alice Coopers Poison.



paulines fina kök







Min mobilkamera hatar rörelse så våra alice cooper imitationer är något suddiga..kanske tur för inblandade!





The road goes on..and on..and on...

sedan när jag skulle hem dagen efter så fick jag först gå till bussen 45 min i högklackat och sedan ta bussen i 50min till, ni har hört det förr men det tål ju sägas igen...VARFÖR bor jag inte i stan.?På 2 tim som det tog att komma hem kommer jag ju förtusan till Stockholm med tåget.

Söndagen avslutades med att jag gick på barnteater med Nelly, från rock and roll och drinkar till häxor och prinsar på 24 timmar.

I grund och botten är vi riktiga grottmänniskor, urtidsvarelser som lever våra liv utefter starka drifter. Sexdriften tänker jag inte skriva om eftersom den hos så många verkar styra allt så den talar för sig självt.

Kvinnor blir sugna på choklad och samlar på sig mer fett för att klarar av barnafödande och ammande, det är ju en helt sann och självupplevd urdrift som egentligen borde mötas med mer uppskattning då vi gör det för att föra mänskligheten vidare.

Att vi ställer våran dygnsrytm efter solen är ju också en sdan där nedärvd egenskap och här har ju Caesar hittills varit klockren. Först var han spädbarn och fattade ingenting och då sov han sent på mornarna. Sedan blev det höst och vinter och då har han rakt av varit; UGH! Det är mörkt och då sover jag minst till 8-9 eftersom det inte finns något dagsljus. Jag har verkligen njutit av min son som har varit morgontrött, en mjuk varm liten bolll som man med våld fått väcka vid halv 9. Jag har lett inombords när andra mammor talat om sina barn som går upp 5...nu tror jag att det är dags att äta upp det där leendet. Caesar går nämligen upp tidigare och tidigare varje dag. Jag har persinnner men det lurar inte Caesars grottvarelse som styr honom utan halv 7 imorse så väckte han mig med orden -Mamma,..Farmor och Farfar är roliga!
Min entusiasm var en smula dämpad måste jag erkänna...

Nu ska här inhandlas svarta mörkläggningsgardiner a la modell 2:a världskriget, en bomb i huvudet och Caesars röst har samma inverkan på mig en morgon i mars kl 06.30...dessutom bor vi i Sverige så i maj kommer denna scen att utspela sig kl 04 istället.

Jag är rätt så bra på att förtrycka den där "pigg på morgonen för att det är ljust" biten av vårat urtidsarv men något som jag inte kan förtrycka så är det vårkänslorna. Våren är ett automatiskt instant lyckopiller. Jag börjar ana det nu...fröjdas åt mina snödroppar, känner lite pirr i magen, spontan glädje en måndagsmorgon. Jag är en total sucker för våren, har  i april ofta lust att ställa mig att vårskrika som Ronja Rövardotter en gång gjorde. Detta är naturligtvis totalt oacceptabelt för en vuxen människa 2009, men dock inte mindre frestande. Jag vårskriker så att bergen rämnar inombords iallafall......




Mina snödroppar

Det bästa med att på landet är att det finns rådjur på tomten som lätt förvandlar en trädgård till ett kalhygge

Nu ni, nu är det snart dags för deklarationen! Det kanske är en fasa för vissa men för mig som ofta bara behöver godkänna ser jag fram emot beskedet som ett litet barn. Man brukar kunna logga in på Skatteverketshemsida för att se resultatet innan blanketterna kommer och det gör jag alltid. Det brukar ju vara otroligt spännande, som ett lotteri. Jag har oftast ett hum i och för sig vad som väntar men man vet ju aldrig om det kommer en överraskning. Som ni säkert förstår får jag aldrig restskatt för då skulle jag ju inte vara så här munter..

Pappa pensionssparar åt mig varje månad vilket jag får dra av på skatten, sedan är det ju fackliga avgifter samt  att jag i år kanske
får något för att vi sålde förra huset med förlust..eller får man inte det? Våran mäklare skulle sköta den delen av deklarationen men nu när jag skriver det känns det obehagligt luddigt och utom kontroll. Det där måste jag kolla upp imorgon. ..

Förra året fick jag nästan 10000 tillbaka hur som helst, och det är ju helt underbart lagom till semestern..undrar vad Tomten Skatteverket kommer med i år? Kan det räcka till ett mindre hus på Ibiza eller blir det en Vesuvio på pizzerian i Fjugesta? Spänningen stiger...

En bra sak kom jag på. Jag tänker inte göra detta till någon viktblogg för det är lika trist som dåliga mammabloggar men jag måste ändå nämna här hur det går med dietandet så att jag har mina läsare (stina) att svara inför.
Nu har jag hållit på (jo, denna diet innehåller ju vin ibland) i 3 veckor och då har jag gått ned 4 kg. So far so good, i denna takt är jag Cindy Crawfoord innan kräftskivan. Jag åt en kolhydratsfri lunch idag och jag skippar nog dem till kvällen också. Nu börjar det ju bli viktbloggigt ändå..
Från och med nu ska jag skriva antal kilon  jag droppat varje måndag lite diskret längst ned i inläggen..så här..då kan de som skiter i det..skita i det lättare.









4kg..goodbye forerver!

Eftersom det är måndag i misärens tecken vill jag bjuda på deprimerande statistik, vinterkräksjukan når nu sin topp. TOPPen roligt va?

Jo, jag följer slaviskt denna statistik varje vecka! Det är underbart att vara människa 2009.

Va skönt det vore att vara en superhjälte! Inte Stålmannen då, han har ju kärlekstrassel (och ännu mer sårbar in real life..rip Reeves) utan någon som är osårbar tex Fantomen. Han verkar skita i allt och alla och köa sitt eget race, tror inte att han blir påverkad av omvärlden utan är bara cool, mystisk och hård.

Nu är jag inte Fantomen utan låter saker påverka och förstöra min dag. Konstigt att ord, bara sammansatta bokstäver egentligen kan få en att känna sig som att man vill skita i allt. Varför låter jag mig påverkas mer av negativa saker än positiva? Det är ju för tusan slöseri med energi! Jag ska bli som Fantomen nu..cool, mystisk och hård