Nedgång
-2,5 kg på 1 vecka!!! Yiehoooo...GI grejset verkar funka, trots lite slarv pga vinintag samt att jag ätit majs fast man tydligen inte får. Perra gick ned 3,5 kg och slog mig tyvärr, han drack dock inget vin med väl smällde han i sig två stycken chokladkakor med 70%kakao (vilket dock är den bästa chokladen för bantare). Vi fortsätter med GI:andet och jag rapporterar nästa måndag om framsteg eller bakslag.
Adjöss till otrivselvikt
Nu har mitt och Perras nya liv börjat! Vi skall inom en snar framtid bli en av de där glada människorna i tidningarna som håller ut sina byxor framtill och glatt visar att det får plats en mska till där i de gamla plaggen. Perras ångest började under min graviditet då han i en broschyr på gynmottagningens vänterum konstaterade att han led av fetma vilket han förfärat basunerade ut inför den chockade receptionisten. Under graviditeten gick jag upp ca 1miljard kilon och naturligtvis drabbades jag inte av det berömda viktraset som påstås komma vid amning (kanske för att jag inte ammade) Nu skall jag snart tillbaka till jobbet, känns lagom spännande att återvända tjock, hålögd av sömnbrist samt att jag inte haft tid att klippa mig på 10månader. Jag är ingen reklampelare för moderskapet som Charlotte Perelli direkt. Jag fick alltså nog men inser att utan att få Perra med mig är det kört, kan inte stå och göra mysiga middagar åt honom och sedan slå mig ned med ett salladsblad och låtsas vara tillfreds med tillvaron. Perra är inte typen för någon flygvärdinnediet eller Nutrilettslukande, dessa tillåter inte bearnaisesås så GI metoden var det enda som han ansåg att han kunde leva med. Vi började igår och än sålänge går det bra, jag är inte alltför insatt i metoden men innan jag hinner läsa på så utesluter vi genast vittmjöl, socker, pasta, bröd, potatis och ris.Problemet är väl att det verkar bli dyrt, skall Perra äta sig mätt på kött får vi börja med egen kreatursuppfödning. Vi får se hur det går, på söndag skall första veckan utvärderas och jag skall redovisa viktminskning..alt fasansfullt..kanske ökning. Funkar inte detta tar jag till Nutrilettkur med eller utan Perra för nu skall kilona bort. Jag vill också vara glad i stora byxor.
Hemma igen
Nu har vi återvänt från västkusten, har haft en underbar helg. Vädret har väl varit bättre men det kompenserades av den årliga rean på alla turistiga kuststäder så här års. Jag shoppade kläder, böcker och prylar inför Nellys 1års kalas. Vi hade kräftskiva med havskräftor hos Christian och Pauline i Kungshamn, helt underbart..massor av kräftor och drinkar som värdparet generöst bjöd på. Noppe och taxen Stella kom däremot inte överrens. Stella hade beslutat sig för att Noppe var persona non grata redan när hon såg hans svarta nos sticka in genom grindhålet. Under helgen surade konstant samt att hon hann ge Noppe ett och annat tjuvnyp. Noppe å sin sida bjöd på porrshow, han lät snoppen ramla ut och fick utlösning 2ggr på värdparets fina mattor...Noppe vet verkligen hur man tackar för gästfrihet. Perra skall ha ett allvarligt samtal med min mamma Åsa när hon hämtar Noppe på söndag, de skall diskutera hans brist på uppfostran samt att man inte lättar sina sexuella frustrationer när man är bortbjuden. Lagen om allts djälvlighet visade dock sitt fula tryne på hemresan då bilen brakade ihop utanför Uddevalla. Vi fick igång den och tog oss hem men den stannar såfort man inte gasar så ngt är rejält fel. Perra skrek som vanligt: Nu skall biljäveln säljas!!! då den förra månaden kostade 4000 i reparationskostnad och nu händer ändå detta. Suck..hur ska vi få ihop till nån vinterresa när saker ständigt går sönder.
Nelly hade varit hos farmor och farfar och skaffat sig ännu en ny tand när vi kom hem. Hon hade haft det toppen och övat att klättra i trappan. Hos Farmor o Farfar började hon naturligtvis sova till 07.00 så de fattade inte varför vi klagade på hennes sömn..grrr...hon har dock fortsatt med detta hemma så jag håller tummarna för att lugnet skall vila över Villagatan ett tag till.
Västkusten igen
Imorgon drar vi till västkusten för att suga det sista ur sommaren, hoppas på ett sista dopp i havet. Vi skall även på kräftskiva i Kungshamn. Som alla vet så är snaps och medföljande bakfylla en vidrig kombination med en morgonpigg Nelly kl05.00 så hon får bo hos farmor och farfar. Vi har aldrig lämnat henne så länge så jag är lite nervös för hur det skall gå. Mitt sug på att få sova mer än 3 timmar i sträck övervinner dock alla farhågor. Vi är ju mopsvakter denna vecka så Noppe får följa med ned till kusten, men gud nåde honom om han väcker mig innan 09.00, då blir han svanslös på 3 röda sekunder. Just nu har jag ett väldigt jobb här med en aktiv Nelly och en aktiv och svartsjuk mops. Så fort jag grejar med eller matar Nelly skall Noppe klämma sig emellan..så liten och så sotis, nu vet jag hur det är att vara tvåbarnsmor.flås
Världen krymper
Har kommit hem från besök hos mamma i Gävle där vi tillbringade några trevliga dar med bad i havet, besök på Furuviksparken samt middagar på baksidan i sällskap med ca 15000000 getingar. Nelly lärde sig stå utan stöd under vistelsen där och nu övar hon ständigt..många fall på blöjan blir det. Vi besökte som sagt Furuviksparken, där hade jag inte varit sedan jag var 10-12 år. Jag minns att ett besök där var en av sommarens höjdpunkter. Natten innan man skulle till Furuvik kunde jag knappt sova av förväntan, parken hade ju allt. De hade massor av djur, sockervadd, lotterier och åkattraktioner. Eftersom vi förmodligen bara åkte dit när det var sol så är det just alltid soligt och hett i mina minnen. Vi hade med oss fika som vi åt på klipporna vid havet efter att ha sett björnar, lodjur och apor. Efter fikat var det dags för åkattraktionerna, när man närmade sig den delen av parken hörde man alltid gnisslet av bergodalbanan av trä...vagnar som gnisslade fram och barn som skrek i förtjusning. Denna del av resan var inte mammas favorit, hon satt alltid på en bänk och tittade på klockan då hon är höjd och åkrädd. Vi åkte dessto mer och när vi avverkat de karuseller vi ville väntade lotterierna. Jag tog alltid vinst varje gång då jag hatar att förlora, många rosa pantrar och snobben i plast blev det. Furuvik var helt enkelt det ultimata paradiset.
Eftersom Furuvik var detta Nirvana av djur och karuseller så var ju varje barns dröm naturligtvis att få vara en heldag där och åka hur mycket man ville. När jag var runt 10år så skulle den drömmen besannas. Min styvfars företag Sandvik skulle ha en dag för alla anställda där och man skulle få åka allt gratis. Jag och min bror trodde vi hade hamnat i himmelen när vi hörde det..i veckor längtade vi..jag kände smaken av sockervadd i munnen och solen som brände mot grusgångarna, lukten av elefantbajs och apornas skrän. När dagen D grydde hände det som inte fick ske, det regnade. Inte något förlåtande lite duggregn utan himmlensportar hade öppnats, ett grått ogenomträngligt täcke av vatten. Mamma sa genast att vi inte kunde åka vilket naturligtvis utlöste ett raseri och tårutbrott hos mig och min bror så familjen enades om att vi skulle göra ett försök. När vi kom fram var dock katastrofen ett faktum, det öste ner och vi var kalla och blöta på en minut, inte en apa eller elefant i sikte. Jag och Rickrad rusade ändå in bland åkattraktionerna men de stod stilla pga det kraftiga skyfallet.Vi fick återvända hem, det kändes som jorden gick under. Mitt himmelrike så nära, som att stå i Sahara och se ett vattenglas hällas ut en meter framför dina fötter. Jag var otröstlig och mammas försök med att -vi åker hit igen hjälpte knappast. Då skulle vi inte få åka allt vi ville och kunde pga av kostnaden. Furuvik var alltså den stora drömmen när man var liten.
Nu när jag har Nelly skulle jag då visa henne detta underverk men det är som ett engelskt ordspråk säger: "You can never go back home again". Parken var inte som jag mindes, björnarna var borta och ersatta av en grillplats, även elefanterna var borta samt den gamla träbergodalbanan och mycket annat. Parken har förvisso blivit mindre i storlek men även magin var borta. Visst var det kul med lite apor och några ormar i glasmontrar men det var inte som förr, inte ens vädret som i mina minnen (oftast då) var soligt var sig likt..det var skyar och lite höstvindar som blåste. Nelly hade inte i denna ålder så stort utbyte av resan heller, hon blev dock några plastormar från souvenirshoppen rikare. Nelly får väl skapa sig sina egna små paradis så småning om..men i den takt som världen verkar krympa blir det väl Disneyworld i Florida som får hennes blod att pumpa snabbare.
Eftersom Furuvik var detta Nirvana av djur och karuseller så var ju varje barns dröm naturligtvis att få vara en heldag där och åka hur mycket man ville. När jag var runt 10år så skulle den drömmen besannas. Min styvfars företag Sandvik skulle ha en dag för alla anställda där och man skulle få åka allt gratis. Jag och min bror trodde vi hade hamnat i himmelen när vi hörde det..i veckor längtade vi..jag kände smaken av sockervadd i munnen och solen som brände mot grusgångarna, lukten av elefantbajs och apornas skrän. När dagen D grydde hände det som inte fick ske, det regnade. Inte något förlåtande lite duggregn utan himmlensportar hade öppnats, ett grått ogenomträngligt täcke av vatten. Mamma sa genast att vi inte kunde åka vilket naturligtvis utlöste ett raseri och tårutbrott hos mig och min bror så familjen enades om att vi skulle göra ett försök. När vi kom fram var dock katastrofen ett faktum, det öste ner och vi var kalla och blöta på en minut, inte en apa eller elefant i sikte. Jag och Rickrad rusade ändå in bland åkattraktionerna men de stod stilla pga det kraftiga skyfallet.Vi fick återvända hem, det kändes som jorden gick under. Mitt himmelrike så nära, som att stå i Sahara och se ett vattenglas hällas ut en meter framför dina fötter. Jag var otröstlig och mammas försök med att -vi åker hit igen hjälpte knappast. Då skulle vi inte få åka allt vi ville och kunde pga av kostnaden. Furuvik var alltså den stora drömmen när man var liten.
Nu när jag har Nelly skulle jag då visa henne detta underverk men det är som ett engelskt ordspråk säger: "You can never go back home again". Parken var inte som jag mindes, björnarna var borta och ersatta av en grillplats, även elefanterna var borta samt den gamla träbergodalbanan och mycket annat. Parken har förvisso blivit mindre i storlek men även magin var borta. Visst var det kul med lite apor och några ormar i glasmontrar men det var inte som förr, inte ens vädret som i mina minnen (oftast då) var soligt var sig likt..det var skyar och lite höstvindar som blåste. Nelly hade inte i denna ålder så stort utbyte av resan heller, hon blev dock några plastormar från souvenirshoppen rikare. Nelly får väl skapa sig sina egna små paradis så småning om..men i den takt som världen verkar krympa blir det väl Disneyworld i Florida som får hennes blod att pumpa snabbare.
Hemma igen
Vi är hemma igen efter 2 veckor i husvagn i Strömstad. Vädret har varit helt kanon och jag är brunare än någonsin, till och med Perra skiftar lite mer i brunskärt..inte grisskärt längre. Nelly gillade dock inte att sova i husvagnen så nu när jag kom hem så fick jag semester genom att hon sov..så att jag också kunde sova. Havsluften måste ha gjort henne gott då hon på dessa dagar lärt sig att ställa sig upp så nu står hon med stöd samt kan gå med sin Mickivagn. 2 tänder passade också på att göra entré i husvagnen så nu är de 5st totalt. Vi har badat, solat och shoppat, jag fick äntligen köpa blöjhinken Sangenic. Perra har dragit på inköpet och hela tiden sagt senare, Nellys bajsblöjor i 30grader värme fick honom att tänka om...bättre sent än aldrig. Vi fick besök av Magnus och Jenny som kom ner några dagar och sov i förtältet, efter att blivit väckta i 3 dagar i sträck av Nelly kl 06.30 for de dock hem. Längre redogörelse av händelser i Strömstad kommer senare för nu måste jag laga lite fisk till lunch här. Ha det gott alla så länge.
Älskade Strömstad
Vi styr kosan söder ut
Imorgon åker vi till Strömstad så jag får pausa bloggandet några dagar. Hoppas alla där ute får det lika skönt som vi ska ha det. I´ll be back!
www.fultal.com
Jag samlade en del poäng under unga år tror jag..ehrmm.....nu borde jag oxo få frikyrkligvarning precis som syrran Stina. Känns lite orättvist med varningsflagg då grupp 4 är helt ok samt att
hela 23% av alla tjejer ligger i denna grupp.
Analys:
Du befinner dig i en farlig situation.
I det intervall du hamnat i har ditt fula leverne ännu inte tagit över och du prioriterar fortfarande behov, såsom hunger och sömn, högre än sexuell stimulans.
Var dock på din vakt!
Du står på tröskeln till ett svårare sexuellt missbruk. Vid fortsatt höjning av ditt fultal finns risk för att Maslows behovstrappa vänds på sin ände och ditt liv slutar i sömnbrist och självsvält till tonerna av dansband och Ibiza-disco.
Vårt råd till individer i denna situation är följande: Be kvinnor/män i din närhet använda pösiga, vita sloggitrosor. Använd själv vita, pösiga sloggitrosor.
Är du kille bör du dessutom sluta äta ägg och annan proteinrik mat samt placera en bild av Birgitta Dahl på nattygsbordet. Om inte dessa åtgärder hämmar din sexuella lust bör du låta kastrera dig eller i alla fall hoppa från hög höjd ner på ett trappräcke. Andra har svarat...
19% totalt tillhör denna grupp.
23% av tjejerna tillhör denna grupp.
17% av killarna tillhör denna grupp.
Medelåldern i denna grupp är 31 år
hela 23% av alla tjejer ligger i denna grupp.
 |  | Ditt Fultal är: 240 Du tillhör Fultalsgrupp 5 Ditt Fultal är över Socialstyrelsens rekommenderationer. |
Analys:
Du befinner dig i en farlig situation.
I det intervall du hamnat i har ditt fula leverne ännu inte tagit över och du prioriterar fortfarande behov, såsom hunger och sömn, högre än sexuell stimulans.
Var dock på din vakt!
Du står på tröskeln till ett svårare sexuellt missbruk. Vid fortsatt höjning av ditt fultal finns risk för att Maslows behovstrappa vänds på sin ände och ditt liv slutar i sömnbrist och självsvält till tonerna av dansband och Ibiza-disco.
Vårt råd till individer i denna situation är följande: Be kvinnor/män i din närhet använda pösiga, vita sloggitrosor. Använd själv vita, pösiga sloggitrosor.
Är du kille bör du dessutom sluta äta ägg och annan proteinrik mat samt placera en bild av Birgitta Dahl på nattygsbordet. Om inte dessa åtgärder hämmar din sexuella lust bör du låta kastrera dig eller i alla fall hoppa från hög höjd ner på ett trappräcke. Andra har svarat...
19% totalt tillhör denna grupp.
23% av tjejerna tillhör denna grupp.
17% av killarna tillhör denna grupp.
Medelåldern i denna grupp är 31 år
Första Kärleken
Ungfär 2 ggr per år drömmer jag om min första kärlek. Den höll i sig från klass 6-8 (då jag flyttade från Gävle till Katrineholm) men minnet av den lever kvar. Somliga säger nog att man inte kan vara riktigt kär i den åldern, men jag tror att de har fel. Snarare i den åldern så har man inget annat att bekymra sig om att känslorna blir ännu mer intensiva, det blir allt man lever för.
Tobias hette han och gick i min klass, blont rufsigt hår, blåa ögon och fräknar på näsan. Nu ska man inte luras att tro att jag bara gick på hans fördelaktiga yttre utan han var dessutom fruktanvärt rolig. Vi hade exakt samma humor och han fick mig alltid att skratta. Detta lade nog grunden till min åsikt om att humor är en av de viktigaste stöttestenarna i ett förhållande, kan man inte skratta ihop kan man lika gärna lägga ned. Under åren har jag varit tillsammans med en och annan kille bara pga av det yttre, snygga men ack så tråkiga, slöseri med tid. Mitt goda råd till dig Nelly i framtiden är att tänka på att livet blir mycket enklare att leva om man har någon att skratta med.
Tillbaka då till underbarnet Tobias. Vad jag trånade, jag skrev till och med mitt namn ihop med hans efternamn så att det skulle se bra ut om vi gifte oss..Henny Ericsson (eller Eriksson, på denna punkt sviker mitt minne). Till sak hör att jag under kanske 3 dar i 6:an var ihop med hans bästa vän Fredrik och jag antar att det inte är den bästa idén om man är kär i någon.
Fredrik, Tobias och jag samt min vän Lotta hade en liten "humor ensemble" där vi varje vecka repeterade in bejublade pjäser inför fredagens "roliga timmen". Jag levde för dessa stunder då jag fick vara nära Tobbe. Jag tror aldrig att han insåg att jag var kär i honom och jag har en stark känsla av att det nog inte hade spelat någon roll för honom. När vi flyttade till Katrineholm efter 8:an så insåg jag att jag nog aldrig mer skulle träffa honom, mitt hjärta var krossat och den sommaren innan 9:an måste varit den olyckligaste i mitt liv. I den åldern är det nog svårare att inse att ett krossat hjärta läker, även om det gör lika ont idag med obesvarad kärlek har jag nu den vuxna människans insikt att saker och ting faktiskt kommer att bli bättre. Såklart överlevde jag men under hela 9:an hälsade jag ofta till honom genom min kompis Erica som gick kvar i klassen.
När jag 3år senare var i Gävle för att hälsa på morfar bestämde jag mig för att söka upp Tobias. Jag slog ivrigt i telefonkatalogen men han bodde säkerligen fortfarande hemma och jag mindes inte hans föräldrars namn, inte heller hittade jag någon Ericsson på den adressen längre och att ringa till alla Ericsson i Gävle var det inte tal om naturligtvis. Det var kanske lika bra, vad skulle jag ha sagt egentligen? -Hej, kommer du ihåg mig? Henny..som var kär i dig i 8:an...ehhh..hmm..nej. 2ggr per år återser jag dock honom i drömmarna och han är lika söt som han var då. Nuförtiden undrar jag mest vart livet fört honom och jag hoppas att han har det bra.
Hans vän Fredrik (mitt ex, haha) vet jag precis vart han är. Han är krönikör i Föräldrar och Barn tidningen där han skriver om sitt pappaliv med sambo i Gävle. Han är visst lärare nu, varje gång jag läser tidningen får jag minnen från skoltiden. Rent teoretiskt sett skulle jag kunna maila Fredrik vars email finns i Föräldrar och Barn tidningen och fråga vad det blev av Tobias men det vore ju sinnesjukt, och det finns naturligtvis risk för besvikelser. Lika bra att bevara bilden av min Tobias som jag har från den tiden, pojken med de blåaste, vackraste ögonen i Gävle.
Tobias hette han och gick i min klass, blont rufsigt hår, blåa ögon och fräknar på näsan. Nu ska man inte luras att tro att jag bara gick på hans fördelaktiga yttre utan han var dessutom fruktanvärt rolig. Vi hade exakt samma humor och han fick mig alltid att skratta. Detta lade nog grunden till min åsikt om att humor är en av de viktigaste stöttestenarna i ett förhållande, kan man inte skratta ihop kan man lika gärna lägga ned. Under åren har jag varit tillsammans med en och annan kille bara pga av det yttre, snygga men ack så tråkiga, slöseri med tid. Mitt goda råd till dig Nelly i framtiden är att tänka på att livet blir mycket enklare att leva om man har någon att skratta med.
Tillbaka då till underbarnet Tobias. Vad jag trånade, jag skrev till och med mitt namn ihop med hans efternamn så att det skulle se bra ut om vi gifte oss..Henny Ericsson (eller Eriksson, på denna punkt sviker mitt minne). Till sak hör att jag under kanske 3 dar i 6:an var ihop med hans bästa vän Fredrik och jag antar att det inte är den bästa idén om man är kär i någon.
Fredrik, Tobias och jag samt min vän Lotta hade en liten "humor ensemble" där vi varje vecka repeterade in bejublade pjäser inför fredagens "roliga timmen". Jag levde för dessa stunder då jag fick vara nära Tobbe. Jag tror aldrig att han insåg att jag var kär i honom och jag har en stark känsla av att det nog inte hade spelat någon roll för honom. När vi flyttade till Katrineholm efter 8:an så insåg jag att jag nog aldrig mer skulle träffa honom, mitt hjärta var krossat och den sommaren innan 9:an måste varit den olyckligaste i mitt liv. I den åldern är det nog svårare att inse att ett krossat hjärta läker, även om det gör lika ont idag med obesvarad kärlek har jag nu den vuxna människans insikt att saker och ting faktiskt kommer att bli bättre. Såklart överlevde jag men under hela 9:an hälsade jag ofta till honom genom min kompis Erica som gick kvar i klassen.
När jag 3år senare var i Gävle för att hälsa på morfar bestämde jag mig för att söka upp Tobias. Jag slog ivrigt i telefonkatalogen men han bodde säkerligen fortfarande hemma och jag mindes inte hans föräldrars namn, inte heller hittade jag någon Ericsson på den adressen längre och att ringa till alla Ericsson i Gävle var det inte tal om naturligtvis. Det var kanske lika bra, vad skulle jag ha sagt egentligen? -Hej, kommer du ihåg mig? Henny..som var kär i dig i 8:an...ehhh..hmm..nej. 2ggr per år återser jag dock honom i drömmarna och han är lika söt som han var då. Nuförtiden undrar jag mest vart livet fört honom och jag hoppas att han har det bra.
Hans vän Fredrik (mitt ex, haha) vet jag precis vart han är. Han är krönikör i Föräldrar och Barn tidningen där han skriver om sitt pappaliv med sambo i Gävle. Han är visst lärare nu, varje gång jag läser tidningen får jag minnen från skoltiden. Rent teoretiskt sett skulle jag kunna maila Fredrik vars email finns i Föräldrar och Barn tidningen och fråga vad det blev av Tobias men det vore ju sinnesjukt, och det finns naturligtvis risk för besvikelser. Lika bra att bevara bilden av min Tobias som jag har från den tiden, pojken med de blåaste, vackraste ögonen i Gävle.
Lista
Man ska ju lista saker så nu när Perra har gått och hälsat på sin bror med Nelly i släptåg får jag någon minut själv. Tar samma lista som Ninak har i sin blogg, den var så skojs.
DAGENS:
klädsel: blåa jeans,rosa linne, inga smycken förutom förlovningsringen då Nelly hänger sig i dem
frisyr: svans
låt: Crazy med Gnarls Barkley
tv: Klockan är ju inte så mycket så jag har bara sett nyheterna imorse samt ett gammalt reprisavsnitt av Fab5
vill ha: Nya byxor
sjuka: Ingen som jag känner.
tråkigaste: Mitt VISA kort fungerade inte på Lidl idag så med full kundvagn fick jag stå och skämmas till Perra kom efter 20min och betalade
roligaste: Att vi faktiskt åker till västkusten snart och att Perras semester började idag
SENASTE PERSON SOM:
sov i din säng: Me
såg dig gråta: Perra
fick dig att gråta: Hmm..när jag och Perra bråkade men det var ett tag sedan
fick dig att börja skratta: Nelly när hon idag fick syn på en katt i sin pekbok, skrek av glädje och pussade bilden
du gick på bio med: Perra men det var sjukt nog innan Nelly kom
du gick på stan med:Nelly och Perra (oj vilken variation på mitt privatliv)
skickade ett e-mail till dig: Min syster Stina (förutom all spam)
skickade ett sms till dig: Mamma
HAR DU NÅGONSIN:
sagt "Jag Älskar Dig" till en pojkvän och menat det: Ja
bråkat med ditt husdjur: Ja, senast i natt då Kissen Vincent skulle jama och bli klappad 04.00. Då fick han respass ut.
drömt något helt galet och så har det hänt dig nästa dag: Nej, turligt nog inte..i natt drömde jag om en okänd mördare..fast dagen är ju inte slut.
HAR DU NÅGONSIN VARIT I:
Norge: Nej
Danmark: Ja
Finland: Japp..i minus 25 grader
Island: Ja, mellan landat massor av gånger där
USA: Nej men innan jag dör
Tyskland: Japp
Frankrike: Ja
Spanien: Ja
Italien: Nej, men vill till Rom..alla vägar skall ju bära dit enligt ordspråket
Kroatien: Nej
Grekland : Ja, förlovade mig med ex på Kreta
Österrike: Nej
Schweiz : Nej
Thailand: Nej men ska,det ska jag se till
Kanada: Ja, bott i ett år
Brasilien: Nej
Belgien: Ja
EXTRA STUFF:
Vad är du mest rädd för: Att något ska hända min familj
Vart vill du gifta dig: I kyrkan, storslaget..rosor, vit bil, pärlor, glitter..RUBBET!
Vem hatar du verkligen: Hatar vet jag inte..men starkt ogillande av ngra
Varit kär: Javisst
Har du ett jobb: Ja, gruppchef på SITEL
Gillar du att ha folk omkring dig: Ja men gillar också vara ensam, det får man som förälder ge upp till en viss del
Är du ett hälsofreak: Nej men skulle vilja vara
Är du ensam nu: Ja
Låtar som fastnar i ditt huvud ofta: My hump eller vad den heter med Black Eyed Peas. Perra sjunger och dansar till den när ngt bra händer honom
FAVORIT:
Rum i huset: Sovrummet för sömn får jag förlite
Typ av musik: Mycket blandat..det mesta på listorna. När jag börjar tänka att Trackslistan är bonka bonka kan jag hälsa hem.
Parfym: Jean Paul Gaultier
Månad: Juli
Mat: Grillat
Dricka: Vitt vin
Godis: Choklad och skumbananer
Tidning: Mama
Film: Svårt..men Dirty Dancing har jag sett flest gånger av alla filmer
Skådis: Mikael Persbrandt
Djur: Hund
DE SENASTE 24 TIMMARNA, HAR DU:
Gråtit: Nej
Köpt någonting: Åhh ja..bikini, Polarn och Pyretkläder, mat på Lidl, inflyttningspresent till Magnus och Jenny
Varit sjuk: Nej
Sjungit: Ja, Trollmor och Imse Vimse för Nelly
Sagt "Jag Älskar Dig": 1 ggr till Perra 50ggr till Nelly
Velat säga till någon eller några att du älskar dem: Mina systrar och mamma..och brorsan då men vi hörs så sällan
Träffat någon ny: Nej det blir så jobbigt att bryta förlovning och sälja huset
Saknat någon: Min syster Stina (love u)
Kramat någon: Ja, på stan idag träffade jag Anna som skall ha en bebbe i nov så hon fick grattiskram
Kissed someone: Ja sambon o Nelly
Ätit: Macka, banan,persika,en hamburgare (nya superman hamburgaren på BK, tog pommes men lämnade dem)och två koppar kaffe. Snart ska vi äta räkor och kolla på nya favvoserien Rome
DAGENS:
klädsel: blåa jeans,rosa linne, inga smycken förutom förlovningsringen då Nelly hänger sig i dem
frisyr: svans
låt: Crazy med Gnarls Barkley
tv: Klockan är ju inte så mycket så jag har bara sett nyheterna imorse samt ett gammalt reprisavsnitt av Fab5
vill ha: Nya byxor
sjuka: Ingen som jag känner.
tråkigaste: Mitt VISA kort fungerade inte på Lidl idag så med full kundvagn fick jag stå och skämmas till Perra kom efter 20min och betalade
roligaste: Att vi faktiskt åker till västkusten snart och att Perras semester började idag
SENASTE PERSON SOM:
sov i din säng: Me
såg dig gråta: Perra
fick dig att gråta: Hmm..när jag och Perra bråkade men det var ett tag sedan
fick dig att börja skratta: Nelly när hon idag fick syn på en katt i sin pekbok, skrek av glädje och pussade bilden
du gick på bio med: Perra men det var sjukt nog innan Nelly kom
du gick på stan med:Nelly och Perra (oj vilken variation på mitt privatliv)
skickade ett e-mail till dig: Min syster Stina (förutom all spam)
skickade ett sms till dig: Mamma
HAR DU NÅGONSIN:
sagt "Jag Älskar Dig" till en pojkvän och menat det: Ja
bråkat med ditt husdjur: Ja, senast i natt då Kissen Vincent skulle jama och bli klappad 04.00. Då fick han respass ut.
drömt något helt galet och så har det hänt dig nästa dag: Nej, turligt nog inte..i natt drömde jag om en okänd mördare..fast dagen är ju inte slut.
HAR DU NÅGONSIN VARIT I:
Norge: Nej
Danmark: Ja
Finland: Japp..i minus 25 grader
Island: Ja, mellan landat massor av gånger där
USA: Nej men innan jag dör
Tyskland: Japp
Frankrike: Ja
Spanien: Ja
Italien: Nej, men vill till Rom..alla vägar skall ju bära dit enligt ordspråket
Kroatien: Nej
Grekland : Ja, förlovade mig med ex på Kreta
Österrike: Nej
Schweiz : Nej
Thailand: Nej men ska,det ska jag se till
Kanada: Ja, bott i ett år
Brasilien: Nej
Belgien: Ja
EXTRA STUFF:
Vad är du mest rädd för: Att något ska hända min familj
Vart vill du gifta dig: I kyrkan, storslaget..rosor, vit bil, pärlor, glitter..RUBBET!
Vem hatar du verkligen: Hatar vet jag inte..men starkt ogillande av ngra
Varit kär: Javisst
Har du ett jobb: Ja, gruppchef på SITEL
Gillar du att ha folk omkring dig: Ja men gillar också vara ensam, det får man som förälder ge upp till en viss del
Är du ett hälsofreak: Nej men skulle vilja vara
Är du ensam nu: Ja
Låtar som fastnar i ditt huvud ofta: My hump eller vad den heter med Black Eyed Peas. Perra sjunger och dansar till den när ngt bra händer honom
FAVORIT:
Rum i huset: Sovrummet för sömn får jag förlite
Typ av musik: Mycket blandat..det mesta på listorna. När jag börjar tänka att Trackslistan är bonka bonka kan jag hälsa hem.
Parfym: Jean Paul Gaultier
Månad: Juli
Mat: Grillat
Dricka: Vitt vin
Godis: Choklad och skumbananer
Tidning: Mama
Film: Svårt..men Dirty Dancing har jag sett flest gånger av alla filmer
Skådis: Mikael Persbrandt
Djur: Hund
DE SENASTE 24 TIMMARNA, HAR DU:
Gråtit: Nej
Köpt någonting: Åhh ja..bikini, Polarn och Pyretkläder, mat på Lidl, inflyttningspresent till Magnus och Jenny
Varit sjuk: Nej
Sjungit: Ja, Trollmor och Imse Vimse för Nelly
Sagt "Jag Älskar Dig": 1 ggr till Perra 50ggr till Nelly
Velat säga till någon eller några att du älskar dem: Mina systrar och mamma..och brorsan då men vi hörs så sällan
Träffat någon ny: Nej det blir så jobbigt att bryta förlovning och sälja huset
Saknat någon: Min syster Stina (love u)
Kramat någon: Ja, på stan idag träffade jag Anna som skall ha en bebbe i nov så hon fick grattiskram
Kissed someone: Ja sambon o Nelly
Ätit: Macka, banan,persika,en hamburgare (nya superman hamburgaren på BK, tog pommes men lämnade dem)och två koppar kaffe. Snart ska vi äta räkor och kolla på nya favvoserien Rome
UppTRISSade förväntningar
UppTRISSade förväntningar.
Både när jag var liten och nu i vuxen ålder kan jag och även vissa av mina bekanta roa oss med tankeleken: Tänk om jag vann pengar, vad skulle jag göra då?
Skillanden nu och mot för jag var liten är först och främst summan man drömmer om. Då drömde jag om en miljon kronor, det skulle mer än väl täcka upp det skriande behovet av nya leksaker och ett badkar fullt av godis. Nu nöjer jag mig inte längre med en miljon, det skulle inte ens betala av huslånet för guds skull. Nej nu ska det vara minst 15 miljoner, det räcker för att betala av lån samt att kunna säga upp sig från jobbet och ägna sig åt ngt som känns viktigare. I mitt fall innebär detta ett hus på västkusten samt ett hem för herrelösa hundar, och kunna vara hemma med Nelly på heltid. Jag skulle gärna ha en Audi A6 samt åka till Thailand också. När vi var yngre försökte jag och mina syskon ofta få våran mamma att delta i tankeleken men hon vägrade. hon sa bara att hon aldrig tänker "OM JAG VINNER.." för det gör man aldrig. Särskilt inte i våran familj enligt henne, morfar var visst med i ngt miljonlotteri halva sitt liv och vann praktisk taget ingenting. Våran familj har en vinstförbannelse över sig tydligen..fast detta stämmer ju inte riktigt då mamma faktiskt kammade hem över 10000 på Harry Boy för några år sedan. 10000 räcker ju dock inte till ngt större ekonomiskt oberoende tyvärr, Perra skulle knappt få sin efterläntade åkgräsklippare. Jag väljer dock att försöka ignorera denna förbannelse som enligt vår kära mor hänger som ett svartmoln över de Källdénska huvudena. Varje gång jag köper en Trisslott känner jag hur det där västkustlivet ligger inom räckhåll, jag kan omöjligt förlora. Klart det är en klöverlott. Jag tänker hur skönt det ska bli att köra min Audi längs Strömstads vägar med Nelly glatt sjungande i sin bilbarnstol. Jag skrapar och Strömstad och Audi försvinner i ett litet poff. Det blir Fjugesta och Saab ett tag till för oss, det går väl bra det med men det känns onekligen lite tomt, men inte länge till...nästa vecka skall jag köpa en lott igen.
Både när jag var liten och nu i vuxen ålder kan jag och även vissa av mina bekanta roa oss med tankeleken: Tänk om jag vann pengar, vad skulle jag göra då?
Skillanden nu och mot för jag var liten är först och främst summan man drömmer om. Då drömde jag om en miljon kronor, det skulle mer än väl täcka upp det skriande behovet av nya leksaker och ett badkar fullt av godis. Nu nöjer jag mig inte längre med en miljon, det skulle inte ens betala av huslånet för guds skull. Nej nu ska det vara minst 15 miljoner, det räcker för att betala av lån samt att kunna säga upp sig från jobbet och ägna sig åt ngt som känns viktigare. I mitt fall innebär detta ett hus på västkusten samt ett hem för herrelösa hundar, och kunna vara hemma med Nelly på heltid. Jag skulle gärna ha en Audi A6 samt åka till Thailand också. När vi var yngre försökte jag och mina syskon ofta få våran mamma att delta i tankeleken men hon vägrade. hon sa bara att hon aldrig tänker "OM JAG VINNER.." för det gör man aldrig. Särskilt inte i våran familj enligt henne, morfar var visst med i ngt miljonlotteri halva sitt liv och vann praktisk taget ingenting. Våran familj har en vinstförbannelse över sig tydligen..fast detta stämmer ju inte riktigt då mamma faktiskt kammade hem över 10000 på Harry Boy för några år sedan. 10000 räcker ju dock inte till ngt större ekonomiskt oberoende tyvärr, Perra skulle knappt få sin efterläntade åkgräsklippare. Jag väljer dock att försöka ignorera denna förbannelse som enligt vår kära mor hänger som ett svartmoln över de Källdénska huvudena. Varje gång jag köper en Trisslott känner jag hur det där västkustlivet ligger inom räckhåll, jag kan omöjligt förlora. Klart det är en klöverlott. Jag tänker hur skönt det ska bli att köra min Audi längs Strömstads vägar med Nelly glatt sjungande i sin bilbarnstol. Jag skrapar och Strömstad och Audi försvinner i ett litet poff. Det blir Fjugesta och Saab ett tag till för oss, det går väl bra det med men det känns onekligen lite tomt, men inte länge till...nästa vecka skall jag köpa en lott igen.
Varför blogg?
Varför blogg?
Jag hörde ordet blogg för första gången när Aftonbladet och liknande började uppmärksamma dessa. Jag bestämde mig genast att sådant tjafs tänker jag inte syssla med, varför lägga ut sina tankar och sitt liv på nätet? För någon månad sedan msnade min syster mig och gav mig adressen till sin blogg, vilket var jättekul att läsa. Jag och mina syskon är utspridda mellan London, Uppsala, Gotland och som sagt Fjugesta så det kan vara svårt att hänga med i sina blodfrändersliv. Igår fick jag sedan kontakt på msn med en av mina närmsta vänner Nina som har flyttat till Köpenhamn för att jobba. Hon uppmanade mig att göra en egen blogg. Jag invände med att mitt liv bara består av blöjor, välling, vin, sol och bada..hur intressant kan det egentligen vara, om man jämför med henne som lever singelliv i Köpenhamn? Enligt Nina var dock detta intressant nog för att motivera startandet av en egen blogg. Jag var inte helt övertygad förrän kvällen kom och min sambo kom hem. Han sa genast att han tyckte bloggar var larvigt (vilket han iofs gör om allt som han själv inte är intresserad av, och skriva hör inte till hans starka sidor i ärlighetens namn). Jag frågade då honom om vad han skulle säga till Nelly om mig, om hur jag var som person om jag skulle bli överkörd imorgon. Han sa att jag inte skulle oroa mig, han skulle berätta för Nelly isåfall hur hennes mamma var..hmm..Detta kändes inte helt bra och inte det minsta övertygande. Vad skulle han säga? Jag minns att jag för många år sedan såg på Operah Winfrey om en mamma som fick besked att hon skulle dö i cancer. Hon hade en liten dotter och började genast videofilma timmar av matreal så hennes dotter skulle få en inblick i hur hennes mamma var. Detta är en skräck som jag har upplevt nu för första gången som förälder...tänk om det händer mig ngt..tänk om man inte får se sitt barn växa upp..tänk om ens barn bara refererar till mig som en bild i ett album. Förut har inte tanken på döden skrämt mig särskilt men efter Nellys ankomst är detta det mest fasansfulla jag kan tänka mig. Således bestämde jag mig, jag skall skriva blogg ifall det händer mig ngt. Löjlig och sentimental och självupptagen anledning kanske men då slipper Nelly (om vi har en jäkla otur) förlita sig på Perras "hon var en trevlig tjej som gillade vin och sol" (förlåt älskling, jag vet ju att du skulle göra betydligt bättre ifrån dig =) ) Perra är betydligt mer bekymmersfri än vad jag är. På min fråga om han inte var orolig över vad Nelly skulle få veta ifall han gick bort svarade han bara: Du berättar säkert ngt bra för henne! Ack dessa sorgelösa 23 åringar. Eller så borde jag snart börja jobba igen, har kanske för mycket tid att fundera på liknande saker...Nåja nu är min blogg född i varje fall. Välkommen till cyberrymden du lilla blogg, må du få ett långt och innehållsrikt liv.
Jag hörde ordet blogg för första gången när Aftonbladet och liknande började uppmärksamma dessa. Jag bestämde mig genast att sådant tjafs tänker jag inte syssla med, varför lägga ut sina tankar och sitt liv på nätet? För någon månad sedan msnade min syster mig och gav mig adressen till sin blogg, vilket var jättekul att läsa. Jag och mina syskon är utspridda mellan London, Uppsala, Gotland och som sagt Fjugesta så det kan vara svårt att hänga med i sina blodfrändersliv. Igår fick jag sedan kontakt på msn med en av mina närmsta vänner Nina som har flyttat till Köpenhamn för att jobba. Hon uppmanade mig att göra en egen blogg. Jag invände med att mitt liv bara består av blöjor, välling, vin, sol och bada..hur intressant kan det egentligen vara, om man jämför med henne som lever singelliv i Köpenhamn? Enligt Nina var dock detta intressant nog för att motivera startandet av en egen blogg. Jag var inte helt övertygad förrän kvällen kom och min sambo kom hem. Han sa genast att han tyckte bloggar var larvigt (vilket han iofs gör om allt som han själv inte är intresserad av, och skriva hör inte till hans starka sidor i ärlighetens namn). Jag frågade då honom om vad han skulle säga till Nelly om mig, om hur jag var som person om jag skulle bli överkörd imorgon. Han sa att jag inte skulle oroa mig, han skulle berätta för Nelly isåfall hur hennes mamma var..hmm..Detta kändes inte helt bra och inte det minsta övertygande. Vad skulle han säga? Jag minns att jag för många år sedan såg på Operah Winfrey om en mamma som fick besked att hon skulle dö i cancer. Hon hade en liten dotter och började genast videofilma timmar av matreal så hennes dotter skulle få en inblick i hur hennes mamma var. Detta är en skräck som jag har upplevt nu för första gången som förälder...tänk om det händer mig ngt..tänk om man inte får se sitt barn växa upp..tänk om ens barn bara refererar till mig som en bild i ett album. Förut har inte tanken på döden skrämt mig särskilt men efter Nellys ankomst är detta det mest fasansfulla jag kan tänka mig. Således bestämde jag mig, jag skall skriva blogg ifall det händer mig ngt. Löjlig och sentimental och självupptagen anledning kanske men då slipper Nelly (om vi har en jäkla otur) förlita sig på Perras "hon var en trevlig tjej som gillade vin och sol" (förlåt älskling, jag vet ju att du skulle göra betydligt bättre ifrån dig =) ) Perra är betydligt mer bekymmersfri än vad jag är. På min fråga om han inte var orolig över vad Nelly skulle få veta ifall han gick bort svarade han bara: Du berättar säkert ngt bra för henne! Ack dessa sorgelösa 23 åringar. Eller så borde jag snart börja jobba igen, har kanske för mycket tid att fundera på liknande saker...Nåja nu är min blogg född i varje fall. Välkommen till cyberrymden du lilla blogg, må du få ett långt och innehållsrikt liv.